...

Pausen har tagit paus.

Bloggbehovet kommer och går, ibland vill jag skriva om allt, allt, allt och sedan under en period är det fullkomlig ebb i skrivandet. Nu känner jag att den börjar leta sig fram igen. Skrivlusten.

Jag har så många funderingar. Så många tankar om livet. Existentiellt grubbel.

Byron Katie, Dalai Lama, Eckhart Tolle, Kay Pollack. Underbart fria människor med idéer om alternativa tankebanor. Jag inspireras och känner mig lättad. Det som legat så tungt i mitt inre sprids ut och försvinner bort från mig när jag lär mig att leva i nuet. Det som har varit finns ju inte längre. Det är bara minnen. Berättelser om vad som hänt. Din och min berättelse är olika även när vi delat upplevelsen. Våga tänka positivt och vänd det negativa till möjligheter, det är vad jag strävar efter. Framtiden kommer alltid att ligga framför dig, det är nu vi lever.

Sue Ellen

Sunday Hangover, Sue Ellen.

Finns att ladda hem i Itunes Store.

Jag tog bilden till omslaget. Yeah.

Vardag.

Härlig morgon med gröt, ägg och tända ljus.

Intressant möte på jobbet.

Underbar stund med E på väg hem.

Pratade med mamma i telefon,

hon kommer och hälsar på i helgen.

Hem till mig. Min lägenhet.

Lugn och ro framför datorn.

En skål med glass.

Tisdag.

En grå tisdag i november.

Klockan är elva på förmiddagen och jag har just kommit hem från E. Vi har varit ute och promenerat, köpt hallon på Hötorget och ätit gröt till frukost.

Jag tror att jag ska ta en liten förmiddagssiesta. Det ska jag.

Vi ses senare.

Fars dag

Facebook svämmar över av alla som stolt berättar om vad de har hittat på för att överraska sina pappor. E gick till sin med en blombukett. Jag tog en dusch och stod under de heta strålarna och tänkte på hur det skulle kunnat vara. Tankarna avbröts av grannens söndagsknull. Den högljudda tjejen på andra sidan väggen gjorde det omöjligt att tänka på något alls och jag klev ut ur duschen.

dubblish plus födelsedagskalas

En intensiv arbetsvecka avslutades med fest i timmarna sju.

F fyllde år i veckan och passade på att fira sin födelsedag på samma ställe som AIK:s mest inbitna fans firade det dubbla guldet. Det var ett galet party. Vännerna var där och vi babblade om stort och smått över öl, cider och bubbel. När tjejerna gick hem åkte jag vidare till en magisk lägenhet på Kungsholmen. Lägenheten var en dröm, en enorm vindsvåning med stor terass, det kändes som om jag var med i en film. Hiss ända upp i lägenheten, hemliga dörrar till avlägsna rum, magnifika konstverk på väggarna, exklusiva möbler, nya människor, tunga gardiner och dunkel belysning. Jag var den enda som drack läsk. Ett efterhängset illamående fick mig att ringa efter en taxi och jag lämnade festen ensam. Medan taxin var på väg kräktes jag i buskarna. "Intag av alkohol under behandlingen med xxx bör undvikas" står det på bipacksedeln till de piller jag äter varje morgon. Jag har lärt mig min läxa, i fortsättningen kommer jag att vara betydligt försiktigare med mitt alkoholintag.

Ensam hemma idag. Skönt.

Tog en frisk kvällspromenad och lyxade till min tillvaro med en barnpizza.

I morgon bitti är det simning igen. Härligt.

Välkommen måndag!

Söndag.

Utflykt till simhallen.

Frukost: gröt, ägg och färskpressad apelsinjuice.

Organiserade källarförrådet.

Lunch: Buljongkokt torsk, kornris, brysselkål och färska tomater.

Siesta.

Life is good.

Fredag.

Kvällen blev något utöver det vanliga.

Vi sågs på tunnelbaneperrongen med varsin påse i handen. E hade maten, jag hade ölen. Middagsdejt i Sundbyberg var allt vi bestämt för kvällen och E hade tagit på sig ansvaret för recept och inköp. När vi kom hem började vi genast hacka, riva, skala och förbereda, allt efter Es instruktioner. Ingredienser från diverse asiatiska butiker bredde ut sig på köksbänken och jag hade ingen aning om vad det var vi lagade. Färska örter och exotiska såser, grönsaker och en intressant torkad svamp som mest påminde om alger där den låg i en skål med vatten. Riset stod och puttrade och jag fick en Caipirinha med färsk lime i handen, Bruce stod för musiken och stämningen var på topp i det trånga lilla köket. Ljuslyktor på köksbordet, flaskor med Corona på kylning, sköna diskussioner och massor med skratt. Så småningom bestämde E att det var färdigstekt och tillräckligt puttrat på spisen. Vi satte oss, skålade med klirrande flaskor och njöt i skenet av de fladdrande värmeljusen. Av maten, närheten, ölen, musiken och stunden. Härligt. Efter middagen var det partystämning. Spotify ekade mellan väggarna och vi babblade i munnen på varandra medan vi drack champagne och spelade in våra luftgitarrsolon på Photo Booth. Timmar efter midnatt studsade vi fortfarande runt. Sedan var klockan plötsligt halv nio på lördagsmorgonen och vi vaknade med kläderna på i sängen, drack vatten, borstade tänderna och fnissade åt vår kväll.

luftgitarrsolo

säg omelett!

Allt handlar om inställning, sa min söta kollega L och fortsatte med sina monotona arbetsupgifter som om det vore det roligaste hon visste. Det är inget kul att laga mat när man är ensam, tänkte jag och slängde ihop en frittata på ekologiska ägg, ekologiskt bacon, färska tomater och babyspenat.

...

Äntligen!

Nu har det hänt!

Jag har bokat en resa till Thailand.

"Alla andra" har redan varit där. Jag har upplevelsen kvar. Resan som jag drömt om så länge.

lördagsnöje.

Åt pasta med vän och E på Capri Due i Vasastan igår kväll, det blev starten på en alldeles underbar natt. E spelade på The Dubliner vid Hötorget och jag var där och lyssnade. Grym stämning och glada människor. Spelningen övergick till efterfest hos E och jag somnade tidigast av alla under såväl täcke som pågående fest. När jag vaknade och det var sen förmiddag var alla kvar utom en. Jag och E åt brunch på Drottninggatan och såg en tjej som också var på Dubliner´s igår kväll. Hon drack vatten och härligt bakis ut. Jag är inte bakis, jag är full av liv.

glad och rusig.

Är jag i någots slags placeborus eller har det börjat hända grejer i mig?

Stod i duschen i morse när jag plötsligt märkte att jag stod och nynnade. Jag hum-hummade och kände mig glad. Vi pratar om en lördagsmorgon klockan åtta. Med ett lätt illamående (en annan biverkning) susade jag genom lägenheten och istället för att dagdrömma bort oceaner av tid blev jag klar på nolltid.

Illamående, yrsel, bisarra svettningar när jag sover och ett litet surr på insidan är annars de biverkningar jag märkt av. Lura in, smyga ut, sa apoteksteknikern när hon berättade om hur jag skulle äta dessa piller. Man börjar med en liten dos och sedan trappar man av efter några års knaprande. Min läkare gav mig full dos från början. Bra eller bluff?

Ikväll: vänner, vin och sång!

Rabbits.

Grannarna igen.

Åh åh åh åh åh åh åh åh åh åh åh åh åh.

Hold on! (de pratar engelska)

Aaaah!

Spiken i kistan.

Jag kom hem, drack te, svängde ihop en låtlista på spotify, tände några ljus och lade spikmattan till rätta i sängen. Jag har legat på den några gånger nu, med varierande resultat. Någon gång somnade jag (eller svimmade?) när det gjorde som ondast, men mest ligger jag kvar för att jag så gärna vill att det ska ge mig den där fantastiska känslan många beskriver. Men nä, det funkar inte för mig. Det gör så ont i huden att jag känner hur hjärnan knappt kan hantera alla signaler om smärta. Efter några minuter känns det som om jag ligger i luften, ovanför spikarna, och böljer fram och tillbaka med smärtvågorna som driver fram i mig. Häromkvällen gav jag upp efter en plågsam kvart. Jag rullade av och föste ner mattan på golvet. Perforerad och yr av smärta låg jag och stirrade upp i taket en stund. Det brände fortfarande på ryggen och jag rullade vidare över på mage istället. När jag låg där och tittade på stället där min rygg just legat såg jag en massa prickar och fläckar på det vita lakanet. Blod! Det var blod på lakanet lite varstans! Inte konstigt att jag känner smärta? Den sketna mattans effekt kan liknas mer vid religiös självspäkning än något annat. Jag överlåter detta till er andra. Jag är klar med mattan för alltid.

...

"nu är det slut för idag, tack och adjö för idag..."

Har just loggat ut från mitt arbetspass och äntligen stängt av den kommersiella radiokanalen som dånar ut över mig och butikens kunder dagarna i ända. Förutom lätt tinnitus efter en dag på jobbet är det bara entréfläktarna som brusar i bakgrunden. Ganska skönt att vara ensam på jobbet. Jag skulle kunna vara här hela natten och städa och plocka och sortera och ändra och fixa och förbereda och planera. Men det ska jag inte. Jag ska gå hem. Schemat (och klockan...) säger att arbetsdagen är slut, finito, zu ende. Hemma kan jag också städa och plocka och sortera och ändra och fixa och förbereda och planera. Men det ska jag inte. För när jag kommer hem ska jag dricka te, tända levande ljus, sätta på lite bra och skön musik. Sedan ska jag lägga mig på min spikmatta.

mellow morning

Idag är en speciell dag.

Jag har börjat äta medicin.

Det känns oerhört läskigt och ganska spännande samtidigt.

Mamma säger att "det är viktigt att folk börjar prata om sånt här". Då tänker jag att det är ok att jag säger att jag ska äta de här pillren.

De ska hjälpa mig.

Det har inte börjat så trevligt, magen är i akut uppror och jag känner mig yr. Men, sen, om ett tag, tror doktor Sandén att min ångest kommer att lätta.

Piller är bara ett av flera sätt jag har bullat upp med inför hösten.

Inga piller utan prat, mat och motion.

2010 ska bli ett annorlunda år, på ett nytt sätt.

omdöme från framtiden?

Läser dn.se och hittar en artikel om ett av mina favoritställen, Kaffebar. Det som ursprungligen var Kaffebar hittas numera på vägen mellan Mariatorget och Götgatan medan Mellqvist har tagit över det fina läget på Bysis Torg. När jag bodde så att jag hörde det ständiga sorlet från Kaffebaren på Hornsgatan hände det att jag slank ner på en kaffe latte bara för att det luktade så gott genom golvet. Numera är det minerad mark och jag har hittat alternativa favoriter.

Det som står i artikeln är kanske inte några nyheter för dem som känner dessa ställen väl, det jag förundras över är att skribenten varit där i övermorgon?

Köttbullar och kärlek.

Jag och E hade kanske inte en av våra mest romantiska kvällar när vi alltför trötta stod framför en osig stekpanna för någon vecka sedan, men prövningen till trots så lyckades vi åstadkomma några riktigt goda köttbullar.

I morse plockade jag fram en påse köttbullar ur frysen medan E pratade om sin oro för hjärt- och kärlskjukdomar. Ikväll är han ute någonstans, är glad, dricker öl och äter revbensspjäll medan jag sitter här och tittar stolt på en tallrik med nykokt fullkornspasta från Saltåkvarn, en hög med finfina köttbullar, ketchup och ett glas mjölk.

Friday Monday I´m in love!

Annexet 19 oktober 2009.

Mäktigt. Grymt. Spännande. Levande.

Annexet 19:30

Nu: konsert!

söndagsångest.

Vaknade med hjärtat i halsgropen. Borde vara både bakis och trött men kände mig rastlös och speedad. Låg och stirrade i taket en stund, försökte analysera natten som gått, men hittade inga svar. Kvällen var trevlig, rolig, galen, intensiv och allt det som ingår i en lyckad partyafton. Men den var något mer. Desperat. Pirret i mitt bröst bankade och ville bli tystat. Och som jag tystade det. Tuttifruttishots, öl, white russian, fler shots, mer öl och kaffe karlsson. Det fanns ingen botten i mig och inget slut på kvällen. Sanningar kastades omkring och skratt blandades med tårar. På bussen mot nästa ställe, efter att det första stängt, stoppades jag. En omtänksam hand drog med mig av på hållplatsen utanför mitt hus och jag hörde honom säga, det räcker nu. Sedan låste han upp min ytterdörr, lät mig borsta tänderna och blev inte arg för att jag somnade innan han hunnit borsta sina.

love, love is a verb
love is a doing word
fearless on my breath
gentle impulsions
shakes me makes me lighter
fearless on my breath
teardrop on the fire
fearless on my breath

Teardrop, Massive Attack

En inspirationskälla bland många.

Idag är dagsformen finmang.

Jag har varit på en spelning på Tellus, ett mysigt café intill den gamla biografen i Midsommarkransen. Tre artister, varav en var Cecilia, E:s syster. De spelade och sjöng helt akustiskt, utan förstärkare eller mikrofon och det var så underbart att lyssna att jag nästan började gråta.

Grattis lillebror!

Tänk, min lillebror har blivit pappa. Hans tjej har klämt ut den där lilla skrutten. Vi bor väldans långt ifrån varandra så det har ännu inte blivit av att vi setts. Sedan midsommar. Men jag känner att det är nära nu. Jag måste åka och hälsa på, snart. Jag måste känna hur det känns att bära omkring på min brorson. Eller på en bebis i största allmänhet. Ni läser mellan raderna. Jag behöver inte skriva det.

My god,

har jag fått tinnitus?

Jag hör något som tickar.

Mmm-mm.

Lördag oh lördag.

Regn och en himmel som är gråare än det finns nyanser på färgskalan.

Jag ler och nynnar på någon låt jag fiskat fram på Spotify.

Det är en skön lördag.

Fridens liljor, liksom.

Snart ska jag iväg på konsert, i en liten biograf i Midsommarkransen.

Sedan, öl och röj. AAAAA-IIIII-KKKKKåå! Jag kan nästan höra hur det kommer att låta på stället där vi brukar hänga , några av mina vänner är hardcore-fotbolls-älskare och efter en lördagsmatch är det mer regel än undantag att man ses och firar eller sörjer matchresultatet tillsammans.

Fridens liljor på dig, alltså.

trots regn och rusk.

Snabbt iväg till Slussen efter jobbet, träffade E med vänner, drack några drinkar på Gondolen och åt middag på Blå Dörren. Vilken toppenkväll!

hahaha

"jag är jag"

I övermorgon får man äta lördagsgodis!

Det man läser i tidningar och det man vågar prata om i verkliga livet är ganska olika grejer.

Jag läser allt jag kommer över om ångest och nedstämdhet.

Överallt står det samma sak, det är en av vår tids vanligaste åkommor.

Hur många känner du?

Panikångest, depression, ångest, varför vågar ingen säga hur de mår, egentligen?

Man smyger på sin blogg och säger sanningar till en tyst vägg av läsare som man i de flesta fall inte vet vilka de är (om man ens har några läsare),

men det är näst intill omöjligt för folk att säga till sina familjer och vänner att de känner sig ledsna och nedstämda, att de kanske till och med äter piller för att klara av tillvaron.

Jag är här och nu, alltför öppen för vissa,

skönt ärlig för någon annan.

Det spelar ingen roll.

Jag är jag.

Om jag känner för att skriva sånt som andra betraktar som fånigheter och trams så är det ok.

Jag är jag och ingen annan.

Hallelujah.

P3 live session.

Underbar spelning på P3 med underbara människor.

Andreas Grega med orkester.

Lyssna här.

...

en solig höstdag i oktober.

Har varit hos doktor Sandén idag. Vi skulle prata om min rygg. Det gjorde vi inte. Vi pratade om min insida, varför det kan kännas som om jag är i himlen och helvetet på en och samma dag. Han visste inte varför, men sa att han trodde att en viss tant eller farbror på avdelningen bredvid nog kan lära mig att hantera sådana tankar. Sedan fick jag fylla i ett formulär, vars sammanräknade poäng talar om hur det står till i min hjärna. Tredje gången gillt, samma frågor, samma poäng. Jag och doktor Sandén är överens, jag behöver träffa den där tanten eller farbrorn, liksom jag behöver äta ett särskilt sorts piller som hjälper mig att se livet från den ljusa sidan lite mer kontinuerligt.

Tänk att man kan vara glad och ledsen samtidigt.

Mat, tid och kärlek.

Det går väldigt fort i min värld just nu. Veckorna rusar förbi och om det var augusti igår så är det plötsligt december imorgon. Jag försöker att fylla tiden med det som känns meningsfullt. Ett stund med en vän, ett telefonsamtal eller en promenad. Det fungerar. Det känns som om jag simmat omkring nere på botten ett tag och nu äntligen ser hur det emellanåt glittrar till långt däruppe. Jag håller andan och simmar. Jag kommer att fixa hela vägen upp till ytan.

havregrynsgröt med mjölk, linfrön,

hackad mandel, aprikos och äpple

E lär mig hur värdefullt det är att äta frukost. Varje morgon samma sak. Gröt, gröt, gröt. Det är en underbar liten ritual. Klockan ringer och vi turas om i duschen, vid spisen och framför spegeln. "Vad är klockan?" undrar vi titt som tätt. Sedan sitter vi där, en halvtimme helst. Ibland pratar vi och trasslar ihop fingrarna över bordet. Ibland sitter vi tysta, var och en i sina tankar.

linsgryta med färskpotatis

Om det ska bli någon ordning på matrutinerna måste man äta regelbundet. Det säger mamma. "Ät av det vi storhandlade" säger E. Jag stirrar in i kylen men ser inget som går snabbt att vare sig äta eller laga. Tar några torkade aprikoser och några mandlar. "Dom ska du ju ha på gröten" hör jag en röst inom mig säga. "Ät något varmt, du måste äta lunch" fortsätter rösten. Öppnar frysen men stänger den lika snabbt när jag känner kylan överfalla mig från frysfacket. Några minuter senare hör jag från duschen hur det puttrar på spisen.

...köttbullar i sumpan del sol.

Efter en lång dag med stormiga besked i butiken var det skönt att komma hem till E. Han ska bjuda sina killkompisar på köttbullar på lördag. Jag fick vara med och laga. Sedan åt vi köttbullar, penne pasta och tomatsås. Nu ligger han på soffan och pratar i telefon. Jag sitter och tänker på ingenting.

Häromdagen...

...kunde jag inte söka efter klipp på YouYube.

uuuääääh!!!

hick!

uuuäääääh!!

Äntligen kväll.

Vilken dag.

Puh.

Skönt att Sigge kom och hälsade på ikväll. Mammas man och pappa till min lillassyster. Vi åt pasta och pratade länge. Han är så genuint bra. När han gick lämnade han mig med en känsla av att allt kommer att ordna sig. Jag tror på honom.

E är och repar med en artist som ska spela live på P3 nästa vecka. Imorse träffade vi ett av hans ex på tunnelbanan. Jag trodde att jag skulle dö en liten stund. Men, efter en liten stud, när jag märkte att jag inte ens rodnade längre, gick min nära-döden-upplevelse över och jag ägnade mig istället åt att läsa Metro medan de kryssade sig fram mellan lämpliga samtalskort.

Imorgon är det en ny dag.

Tack jesus.

Bakifrån...

Vet inte om det är så värst många som läser, men om det är någon endaste som väntat på ett litet inlägg så har det dröjt för att jag de senaste dagarna har bloggat bakifrån.

?

Jag har fyllt på denna blogg med inlägg från min gamla blogg. Hämtat, klippt och klistrat.

Hejdå sommaren. Vi ses nästa år igen.

dagens projekt I

Ringde idag till en målare och kollade upp möjligheten att få väggarna bredspacklade. Vi ska höras av nästa vecka.

Medan jag väntar på både det ena och det andra har jag tänkt styra upp några detaljer i mitt hem. Första projektet blev idag att slita ner den plastfilm tidigare lägenhetsägaren satt upp. Det satt som berget. Vila ryggen. Dra lite i plasten. Vila ryggen. Dra lite i plasten. Det var egentligen mest jobbigt för fingrarna.

pågående neddragning av plasten

efter

Lördagen.

Lilith Eve, föreningen för kvinnliga artister och låtskrivare, ordnade festival i helgen. Jag drog med mig brorsan och hans kompis till kafé String på Södermalm där E och hans syster spelade.

Det blev en härlig kväll. Spelningen var skönt avslappnad och musiken intressant. Efteråt åt vi middag på Pelikan. Den häftiga lokalen och det softade ljuset bidrog säkerligen till stämningen, men framförallt var det människorna runt vårt bord som fick kvällen att kännas speciell. Min lillebror och hans vän, E med syster, tjejkompis och mamma. Systers man och barn. Och jag. Långa konversationer kors och tvärs över bordet, skratt och värme. Att vara en del av dessa fantastiska människors liv är underbart.

doktorn har sagt sitt.

social fobi med depressiva inslag

ett mindre diskbråck

Jag berättade för min chef.

Han tittade på mig och skrattade.

"Du? Deprimerad? Är det vad doktorn sa?"

"Ja" svarade jag. "Och jag tror att han har rätt."

Min chef skrattade igen och jag förstod att han inte förstod.

30 september.

Frukost, säger E, är den viktigaste måltiden på dagen.

Han ska komma och bo med mig i oktober,

då ska vi äta frukost ihop.

Ofta.

Kanske varje dag.

Kvalitetstid med F en vardag.

Fredagsmiddag.

svarta sesamkex med vitlöksfärskost

kyckling med stekta, färska tomater och vitlök

bakad sötpotatis med rödlök och timjan

grön sallad

gino

Skär färsk frukt i bitar, jag använde jordgubbar, kiwi och banan.

Bred ut dem i en ugnsfast form och riv vit choklad över.

Ställ in formen i ugnen (250°) och låt chokladen stelna.

Servera med gammaldags vaniljglass.

På väg hem från jobbet.

Dörrarna öppnas. En tung, söt doft slår emot mig när jag kliver in i vagnen som är fuktig och varm av alla människor som trängs därinne. Alkohol, svett och parfym. Var jag än tittar ser jag medelålders kvinnor. Självmedvetna, vuxna människor vars gråsprängda frisyrer är välklippta och aggressiva i sina försök att dölja allt som kan uppfattas som tantigt. En och annan man kan skymtas också. De har följt med. De är för få i antal för att vara något annat än bihang denna afton.

Något glittrar till i tunnelbanefönstret. Jag försöker tyda spegelbilden men avbryts av dörrar som öppnas och stängs på nästa station.

Jag vänder mig om och ser vad kvinnan bakom mig håller i.

Ett minne.

Ett programblad.

"Tom Jones" står det i silverskrift på framsidan av hennes souvenir.

Galet?

Finanskris hit och finanskris dit. Den som säljer sin lägenhet på Verkstadsgatan 5, Södermalm, denna vecka lär skratta hela vägen till banken. 

Utgångspris: 1 375 000 kronor. 

Senaste bud: 2 210 000. 

Det är nästan så att man börjar misstänka att budgivare nr 10 är nära vän med säljaren...

(foto: dn.se)

En sak bara...

...jag har en låsning i ryggen som övergått till ett ryggskott som nu blivit ordentligt inflammerat. 

Ok, en sak till: jag har en massa roliga saker att se fram emot, så det där med trasig rygg är liksom bara på ytan!

Inspiration...

Min kollega tatuerade sig igår.

Jag följde med.

Jag gillade atmosfären där i studion.

Fem latinokillar och jag. Och en tjej med tatuerade bröst i repan.

Jag trivdes.

En fin liten vän.

Flicka möter pojke.

Kärlek uppstår.

Efter en tid, om kärleken består, får man träffa familjen.

Det är en omtumlande resa in i någon annans liv. Syskon och föräldrar, anekdoter från förr och frågor om ens eget liv. Det bläddras i fotoalbum och i smyg undrar kusinerna vem den nya är. E har en familj vars värme omfamnar alla som kommer i närheten av dem. Min familj spretar lite i jämförelse. Värmen finns där, men kanske är det bara så att det tar lite längre tid att komma innanför skalet på vissa. Pojken på bilden är en ny liten vän i familjen vars värme får mig att våga vara mig själv.

Torsdagstrivsel.

Vaknade hemma hos E imorse.

Vi åt frukost tillsammans.

Han gjorde gröt till oss. Är inte det romantiskt?

Tog bussen hem i solskenet och fantiserade om hur bra det måste vara att jobba på kontor. Sluta klockan fem på dagarna och sedan sitta i den sena eftermiddagssolen och dricka afterwork-vin/öl/kaffelatte eller drinkar. 

I brist på soliga uteserveringar klev jag av bussen ett par hållplatser tidigare än jag brukar. Där ligger en biograf. Min favoritbio. Trevlig personal och bra salonger (om man gillar små sådana) lyfter filmupplevelsen. Jag gick in och köpte en biljett till Woody Allens senaste verk "Whatever Works". 

Se den. 

Den är riktigt skön, tänkvärd, rolig, intressant och befriande. 

Imorgon är det fredag.

Det känns som om det blir en bra dag.

sing hallelujah!

Godmorgon.

Jag vaknade och det var en härlig dag!

1) min barndomskamrat Anton ringde och väckte mig. Han är i stan och vill ses!

2) när jag tittar ut genom fönstret ser jag (förutom mina nakna grannar) blå himmel. Massor med blå himmel! 

3) min rygg som låste sig tidigare i veckan har låsts upp. Med hårdhänt hjälp av den gode Karri på Ryggakuten. 

4) jag ska gå till jobbet. Och, det ska bli trevligt.

5) F sms:ade och hintade om ett jobb.  

6) jag har ett litet paket som ligger och väntar på mig hos närmaste postombud.

vykort

karlar och krutonger

Killsnack, kallade min mamma det som jag och mina väninnor pratade om över en skål med popcorn i ungdomen. Nu, ett halvt liv senare, kan jag konstatera att hyfsat mycket prat oss väninnor emellan även idag handlar om killar. Ganska ofta.

Min kompis F var singel ett tag, tre år eller nåt i den stilen. Hon ville verkligen vara singel och värnade om det liv hon levde. Sedan, plötsligt, när jag minst anade det, träffade hon en kille. En kille som hon föll pladask för. Från en vecka till nästa var hon "ihop". Ibland tror jag att hon var en av de sista som förstod att hon inte längre var singel. Det är som om hjärnan inte riktigt hänger med, man betraktar sig fortfarande som singel men är inte längre tillgänglig kvart i tre på krogen. Observera att det i vissa fall är lite oklart när själva ihop:et startar och att det därför kan inträffa mindre förseelser just kvart i tre efter en glad kväll på krogen. Efter en kraschad relation med en man som enligt säkra källor hade en väldigt liten ***, har hon bestämt sig för att i framtiden aldrig någonsin vara tillsammans med någon som spelar golf. Vidare bör den kille hon vill kila stadigt med vara hyggligt fotbollsintresserad i allmänhet och AIK:are i synnerhet. Helst ska han ha årskort till AIK:s hemmamatcher på Råsunda. Faktum är att jag tror att hon hellre vill höra honom sjunga en AIK-heja-ramsa på sin födelsedag än en tramsig ja-må-hon-leva-sång. 

Den som väntar på något gott väntar ibland alldeles för länge. Men inte F. Just när hon tyckte att det var dags att lägga singellivet på hyllan satt (!?) han där i vimlet på den lokala puben.  En fotbollshuliganintresserad ung man med nästan-rakat-hår och AIK-tatuering på armen fångade hennes hjärta och nu... nu är hon förlorad. Hon är hopplöst kär. Regelbokens tremånadersregel gällande kärlekscocooning har ignorerats totalt och hon är fortfarande i symbiosstadiet. 

Ikväll när jag ringde stod hon och lagade mat. Tillsammans med den rosaskimrande pojkvännen. Om jag haft förutfattade meningar om denne unge man tidigare så krossades de ikväll.

"Vad ska ni äta?" undrade jag där jag satt vrålhungrig på bussen.

"J gör krutonger" svarade F.

"Krutonger?" undrade jag "

"Vi ska äta sallad, J gör brödkrutonger i stekpannan"

Hon har skaffat en kille med årskort på Råsunda.

Inte nog med att han inte spelar golf, han kan dessutom laga salladskrutonger. 

De senaste dagarna.

coffeehouse by george

te, scones, philadelphiaost och jordgubbssylt 

övergångsställe med ovanligt budskap

ackordlektion på Fender

mitt, mitt, mitt kök

lunch

kornris, kycklingfilé, spenat, körsbärstomater,

halloumiost och färskpressad apelsinjuice

Min granne Kalle och hans tjej.

Så många saker jag vill skriva, 

så mycket som har hänt de senaste dagarna.

Men ändå, det är inget som mina fingrar tycks vara intresserade av att berätta när de saktfärdigt pickar på tangentbordet.

Mina grannar har sex. 

Jag hör dem alltför väl genom gipsväggen.

Han stönar och hon åh-ar.

Hon åh-ar allt högre och fortare, 

det är omöjligt att inte se bilden framför sig mig.

Sedan, fötter som går hastigt över golvet.

En toalett som spolar.

Han harklar sig och spottar.

Flera gånger. 

Vad har han fått i halsen egentligen?

Breakfast at Rimondi.

Öppnade just balkongdörren,

en doft av nybakat bröd svepte mig tillbaka till Grekland.

Frukost i solen på hotellets stenlagda innergård.

Förbipasserande turister kikade in genom de öppna fönstren i muren och vi undrade vad de tänkte. 

Tjock, fet grekisk yoghurt sprinklad med honung från gårdarna utanför den lilla staden.

Solen värmde allt intensivare, 

väl skyddade under parasollet lovade vi varandra att tänka tillbaka på den här stunden i november. 

Fredagsmys.

en kväll i september

Jag tog tåget in till stan och köpte en påse mat på Hemköp.

Färskpotatis, zucchini, morötter, citron, örter, varsin färsk fisk och olivolja utgjorde basen för vad som skulle bli vår middag. 

Vi sågs på Hötorget och gick hem till honom.

Middagen blev allt vi kunde önska oss. 

Regnet smattrade mot fönstret och vi tände levande ljus när det blev mörkt.

Nu ligger han här intill och sover, själv sitter jag på en gammal stol och funderar på vad jag ska göra med mitt liv. Trettioett år och framtiden är ett oskrivet kapitel. Plötsligt kommer det över mig igen, jag är ju bara trettioett. Jag kan fortfarande ändra inriktning och det är ju precis vad jag har gjort denna sommar. 

Bäst jag väcker honom nu,

vi ska gå på bio.

Två bra saker.

1) Riksbanken väntar med att höja styrräntan! 

Detta för att klara inflationsmålet på 2% och för att låta konjunkturen komma på rätsida. Detta, kära vänner, innebär mer pengar i plånboken ett bra tag framöver! 

2) "The p. 194 girl"

2009 hände det: världen fick se en alldeles naturlig mage i ett glossy magazine!

Amerikanska Glamour har i sitt septembernummer en artikel om hur svårt det är att känna sig bekväm i sin kropp. Vi, miljontals kvinnor med vanliga jobb och ekonomiska begränsningar, jämför oss och jämförs med de retuscherade kvinnor som i samarbete med pt, dietister och allsköns behandlingar skapar kroppar vi andra inte har vare sig tid eller råd att skaffa. 

Lizzie Miller bläddrade, liksom miljoner av kvinnor världen över, i tidningar som endast uppvisade perfekta kroppar utan minsta skavank. Hennes egen uppfattning om skönhet är att om man låter den komma inifrån så blir även utsidan vacker. När Glamour skulle fota den 20-åriga amerikanskan för denna artikel var det med stolthet hon visade upp sin kropp.

Årets första kräftskiva.

Jag & E 

kraschelikrasch

oj.

helgen

skön middag med jobbet på libanesiska favoriten underbar.
fantastiska grillspett, meze och sallader.
drinkar på grill.
fick ny efter att jag påpekat att den gamla var för svag...
5:or, det nya svarta?
vaknade med sminket kvar i ansiktet på op12,
solen sken och det var en härlig dag.
shopping: mat, vin, kamera, blommor, dill, hattar och kräftor.
trasiga strumpbyxor, irritation, inga-kläder-stress och oändlig trötthet.
fantastisk middag med vänner, vin och värme.
liiiten sovpaus, sedan disk och städningsmaraton,
härligt att vakna utan minsta spår av kräftskivan...
sovmorgon deluxe.
lillebror flyttade tillbaka till stockholm.
trevlig lunch och flashback på restaurang Ho´s på söder.
kaffelatte-och-chokladbolls-fika i favorithuset intill bergsunds strand.
4:an mot fridhemsplan och hem till sumpan igen.
filmkväll: slumdog millionaire. 5 av 5.
kärlek.
törnrosasömn.
grötfrukost med äpple och kanel.
kaffe macchiato på odenplan.
jobb.
stresslunch på max.
att-göra-listan växer fortare än den betas av.
måndagsstämning.
hem.
simma i simhallen.
sova.

Oh happy day!

Åh, vilken härlig dag.

Mannen som sålde ett ny objektiv till mig på Expert vid Hötorget var både snygg och trevlig. Han och alla andra män jag handlat av denna dag har ignorerat min slitna uppenbarelse och behandlat mig som en prinsessa. Det måste vara klackarna... jag har nämligen trippat omkring i samma outfit (liksom håruppsättning och smink) som jag hade igår kväll när jag var ute och roade mig med mina arbetskamrater: caprikorta tights, lång skjorta och silverskorna med alldeles för höga klackar. På Hötorget handlade jag krondill av en man som mer eller mindre bjöd in sig till kvällens kräftskiva och i Hötorgshallen fick jag ett oändligt leende från mannen som stod bakom disken och sålde vin. Faktum är att även tjejen som langade fram kräftor längre in i lokalen önskade mig en "jättetrevlig helg" och gav mig ett superbemötande. 

Det är så befriande med glada människor. Nu kan jag ju inte annat än njuta av den här dagen. Solen skiner och jag har obegränsat med mat och dryck i mitt hem, en vän jag saknat ringde, en annan vän ringde från en närliggande park utan att säga något viktigt alls och en tredje vän, min lillebror, smsade och sa att han vill åka till Norge och fota med mig. 

Parmiddag.

På lördag ska jag och E ha parmiddag hemma hos mig. 

Vår första bjudning. Oh la la!

Champagne Caipirinha

Kantarelltoast

Sill och potatis

Kräftor

Kantarellpaj

Västerbottenpaj

Panna Cotta med 

kardemumma- och kanelkokt rabarber

Kaffe

Marabou Premium Figs & Almonds  

blå faran.

Mitt ex var väldigt snäll när han lät mig behålla min ögonsten, vår vespa. I kväll körde den mig till Ica Maxi. Där väntade den snällt medan jag handlade kräftor, fåniga hattar och engångsduk inför helgens kräfttillställning. Förresten, jag pratade med mitt ex på väg hem från jobbet i kväll. Det kändes bra. Han tackade för att jag kom ihåg hans födelsedag häromkvällen. Han sa också att hans nya flickvän är så svartsjuk att vår vänskap inte längre är möjlig. Hon fixar inte det. Det är jävligt tråkigt. Kan hon inte fatta att han älskar henne och vill njuta av framtiden med henne, inte med mig. Om hon bara vågade lita på honom. Om hon bara vågade lita på att han verkligen bara är hennes. Han, om någon, är inte typen som sitter och längtar bakåt i tiden. Ännu mindre är han typen som går bakom ryggen på henne. På någon. Och jag? Jag vill ju vara med E. Jag har någon som vill komma och provbo hos mig två veckor i höst och som tycker att vi ska köpa en bredare säng till mig. 

Jag säger "när?" 

Han svarar "snart". 

Oj!

Ångesten börjar släppa.

Det som under en period känts tungt är plötsligt hanterbart.

Är det en topp i väntan på nästa dal eller börjar jag se ljuset i tunneln?

Jag röstar på ljuset i tunneln!

Same, same, but different.

Kollade just Facebook och såg att mitt ex har blivit taggad på en massa bilder. Han har varit i Grekland med sin nya flickvän. Äntligen hemma har hon, flickvännen, lagt upp 118 bilder för alla vänner (och mig) att beskåda. Jag skrattade högt för mig själv när jag bläddrade igenom dem. I min fotosamling finns ett album som ser näst intill likadant ut. Den enda skillnaden är att det är jag på bilderna. När jag tittar på bilderna från min egen greklandssemester denna sommar kan jag konstatera att det är personerna som skiftar, men knappast de grekiska motiven. Grekiska sallader, den hyrda vespan, pussar på stranden, öl på balkongen och restaurangbesök, allt är med. 

jag och han, två nya, grekiska öar (alla var överens om att inte åka till ett ställe där vi redan varit med någon annan) och vår nya pojk- och flickvän.

min version av grekland 2009

  

lördagspromenad.

Härlig långpromenad i regnet räddade lördagseftermiddagen!

Någon läser min blogg.

På fest igår.

"Har du panikångest?"

Ja?

"Jag har hört det, av någon som läser din blogg."

Jaha? 

"Ja.. och alltså.. "

Det känns nästan lite skönt. Någon vet om det där jobbiga utan att jag behöver säga det irl. 

Jag är medveten om att mitt bloggande emellanåt är av ganska privat karaktär, men det får vara så. Jag har ett pockande behov av att skriva av mig och det är här jag lättar på trycket. När jag var liten var det pappersdagböcker. I viss mån skriver jag fortfarande på papper, det händer ju att jag vill vara ännu mer privat än här, men jag gillar möjligheten att kombinera det skrivna med bilder. 

Sedan, efter festen, drog jag till East. Antalet människor utan för entrérepet var fler än antalet barn i bollhavet på Ikea en söndagseftermiddag och jag fingrade på telefonen för att få hjälp av mina vänner som var inne i restaurangdelen. Det behövdes inte, vakten kände igen mig och visade in mig så där stureplansexklusivt. Det där sättet som känns så frustrerande när man inte känner vakten.

Skönt sensommarhäng avslutades med världens godaste halloumipita på Pascadeli och sedan taxi till sängen i Sumpan del Sol.

Jag säger som några andra bloggare:

kram på er.

fine de claire

nästan utvilad.

Nu: 48 timmars ledighet!

Iiiih! Lediga lördag och söndag here I come!

Godnatt.

Kom hem från jobbet vid kvart över nio i kväll. 

I morgon ska jag vara ledig. 

Jag har svårt att varva ner när jag jobbat mycket. 

En ledig dag i tisdags och innan det förr-förra helgen.

Klockan är tre på natten och jag har vaknat i min vintagesoffa efter att ha somnat framför en dvd. Très deprimerande.

Min telefon vibrerar. Sms. E har kommit hem efter en blöt utekväll.

Min vän F är hemma hos sin pojkvän och äter kräftor. I wish att jag hade sett röken av en kräfta.

Så här på natten står det klart, pretty clear.  Mitt jobb tar all min tid och energi. Jag har reducerat antalet "aktiva" vänner till ett minimum, för jag hinner inte med att vara social. 

Det är galet, men sant. Och sorgligt. 

Bäst att sova nu. Att sova på saken kan bota den tråkigaste av ångest.

Godnatt.

Texas Longhorn.

Ibland kan en chokladtårta och en vän vara precis vad man behöver.

...

Sommarminnen.

ledig, ledigare, ledigast

Ledig. Och ooh så ledig jag har varit. 

Ett litet besök i ett närliggande köpcentrum och en skön simtur nu på kvällen är allt jag orkat med. Fick också ett påminnelse-sms om helgens auktion. Det är trevligt att träffa nya människor!

1000 meter innan frukost, det kanske är min melodi i höst?

Peeling och puben.

Tisdag som känns som lördag. 

Har trotsat guds bud om att vara ledig på den sjunde dagen och väljer att lata mig på den nionde istället. Kroppen värker och är öm, hjärnan är nästan tom och min lägenhet ser ut som om det har varit inbrott. Sitter naken i sängen och konstaterar att jag fortfarande är hyfsat solbrun på magen efter sommaren. Peelinghandske är nyckelordet här. Skrubbande ger en mer långvarig solbränna liksom slätare och mjukare hud. Det lär man sig av att läsa glossy magazines. Konstaterar också att den där gyllenbruna magen är ganska rund. Tjock helt enkelt. Just idag gör det inget.

Hoppade av bussen vid Stråket igår kväll och gick till puben. Där visade man fotboll på storbildsskärm och stämningen var på topp efter att AIK besegrat HBK. Jag pratade med nya och gamla vänner och efter en kaffe Karlsson anmälde jag mig som sällskap till en kille som gillar att åka på auktion. Jag vill köpa en golvlampa med stora, vackra skärmar. Efter stängning gick jag hemåt, full av liv.

...

Henric, Camden Lock Market

Tankar...

Man läser i tidningen och ser på tv om barn som försvinner. Några kidnappas av okända människor och några förs bort av den ena föräldern. Andra barn försvinner till Nangijala. Kvar lämnas en eller två föräldrar som är utom sig av saknad och sorg. De berättar om den otroliga kärlek en förälder känner för ett sitt barn och hur saknaden, och ibland också ovissheten, tär på dem. 

Man måste gå vidare, säger de, 

men smärtan upphör aldrig. 

Hur är det med de föräldrar som inte bryr sig om sina barn? Som skaffar ett, två eller många barn och sedan inte tar ansvar för dem. Som låter sina barn växa upp utan att undra hur de mår eller vad de gör. De som säger "jag tänker på dig", men som inte mäktar med att finnas till för sina barn. Varför ser vi aldrig dem i tidningen? De som berättar om hur det är att vara förälder till ett barn de aldrig brytt sig om att lära känna.

För barnen är det alltid detsamma. Oavsett om man blivit ofrivilligt bortförd eller övergiven. Saknaden och ovissheten tär på dem.

Också ett barn går vidare,

men smärtan upphör aldrig. 

Det tråkigaste blogginlägget i mannaminne.

Upp och iväg till jobbet. Alldeles för sen efter att ha terapiduschat i en evighet. De som känner mig lite närmare vet att jag tar lång tid på mig i duschen. Jag står där och tänker och för inre monologer och dialoger tills mina själsliga nivåer är i harmoni igen.  

I slussen blev jag ännu mer försenad. SL hade ställt in en tur och jag fick snällt vänta på nästa buss. Dagen gick ganska snabbt och jag såg fram emot att träffa mina vänner efter jobbet. Men, något gick snett vid kassaräkningen och eftersom jag har för avsikt att vara ledig imorgon  (jag liksom nedan nämnda gud har valt att förlägga vilodagen till en söndag), ville jag naturligtvis se till att allt var i sin ordning när mina kollegor öppnar butiken imorgon bitti. Det tog en jävla tid att få allt att stämma och först när klockan närmade sig halv åtta var jag åter på väg mot Slussen. Jag siktade på att ta bussen från Odenplan klockan åtta. Buss nummer 515 var inställd såväl klockan åtta som kvart över. Huttrande och arg gick jag till tunnelbanan och åkte till Fridhemsplan för att byta till blå linjen. Hjulsta 10 minuter. Såklart. Tåget kom och jag såg fram emot att komma hem och beställa något onyttigt på den lokala pizzerian. Jag hann naturligtvis inte, alla pizzerior i denna lilla stad stänger klockan 21. Jag gick Sturegatan fram i ett höstigt duggregn och kom såsmåningom hem med tre dvd-filmer, en påse chips och en flaska apelsinmer. 

Imorgon är det en ny dag.

...