fredag 18 juli 2008

Midvinterblod.


Kärleken och döden är grannar. Deras ansikte är ett och samma.
En människa behöver inte sluta andas för att dö,
och den behöver inte andas för att leva.
Det finns aldrig någon försäkran vare sig vad gäller döden eller kärleken.

Två människor möts.
Kärlek.
De älskar.
De älskar och de älskar och sedan,en dag,
tar kärleken slut (...) lika tvärt som den en gång verkade uppstå
eller så fortsätter kärleken tills det att tiden tar slut
eller så är den omöjlig från början
men ändå oundviklig.

Måns Kallentoft

(jag ber om ursäkt om det finns felaktigheter i den återgivna texten)