men jag...

...skickade aldrig brevet.
det var skönt att säga dom där grejerna ändå.

brist på pappor finns det gott om.

Ikväll har jag skrivit ett brev till min pappa. Det var en befrielse. Nu har jag sagt vad jag behövde säga.
Kanske kom det av att jag idag, på eftermiddagen kom jag på mig själv med att dagdrömma om kunderna i varuhuset, särskilt om en.
Det var en äldre man.
Han var så vänlig. Och rolig. Artig.
"Skulle du vilja adoptera mig som din dotter?" tänkte jag när jag hämtade jackor och byxor i olika storlekar till honom.

Ibland förstår man vad man saknat först när båset är fullt igen.

Det är söndagen före jul och jag känner harmoni.
Helt underbart härligt.
Låg kvar i sängen länge idag och analyserade lördagen.
Panikångesten, vännerna, solen som lyste rakt in i mitt hjärta, drinkarna, musiken, samtalen.
Jag är rädd. Och lycklig.
Den här helgen har bjudit på allt jag saknat,
istället för att vara rädd för det,
lovar jag att vara rädd om det fina jag fått.

Snart, semester.
Nu, december. Den h-ä-r-l-i-g-a julmånaden.
Jag springer sicksack mellan julfester och adventsmys och känner mig som världens mest asociala människa. Men, det får vara så. Var sak har sin tid.

Här ses vi i januari. Hallelujah.

Det gör ont när knoppar brister.

Onsdagsmys!

Veckan börjar på Boullan.

I mitt nästa liv tänker jag att jag vill vara mer av en sån här tjej.

80-årskalas.

Om och när jag fyller 80 år önskar jag mig ett kalas precis som det jag var på igår.

Champagne
Laxmousse
Boeuf Bourguignon
Surdegsbröd med färskost 
(färskost+vitlök+ ordentligt med dill+lite gräslök+mycket svartpeppar+en aning rosépeppar)
Schwarzwaldtårta
Kaffe och avec

Födelsedagsbarnet är en underbar människa med en oerhört positiv livssyn som hon delar med sina nära och kära. Att höra dem berätta om sitt liv och vad de gått igenom ger mig inspiration att se på mitt eget liv med öppet sinne, att verkligen anstränga mig för att se de små sakerna som ju i efterhand betyder så mycket. Värna om varma relationer. Uppskatta det man har och inte längta efter det man saknar.

Inte ens kungen dansar på rosor genom livet.

Jul i vårt hus, del II