brist på pappor finns det gott om.

Ikväll har jag skrivit ett brev till min pappa. Det var en befrielse. Nu har jag sagt vad jag behövde säga.
Kanske kom det av att jag idag, på eftermiddagen kom jag på mig själv med att dagdrömma om kunderna i varuhuset, särskilt om en.
Det var en äldre man.
Han var så vänlig. Och rolig. Artig.
"Skulle du vilja adoptera mig som din dotter?" tänkte jag när jag hämtade jackor och byxor i olika storlekar till honom.