Jag kom hem, drack te, svängde ihop en låtlista på spotify, tände några ljus och lade spikmattan till rätta i sängen. Jag har legat på den några gånger nu, med varierande resultat. Någon gång somnade jag (eller svimmade?) när det gjorde som ondast, men mest ligger jag kvar för att jag så gärna vill att det ska ge mig den där fantastiska känslan många beskriver. Men nä, det funkar inte för mig. Det gör så ont i huden att jag känner hur hjärnan knappt kan hantera alla signaler om smärta. Efter några minuter känns det som om jag ligger i luften, ovanför spikarna, och böljer fram och tillbaka med smärtvågorna som driver fram i mig. Häromkvällen gav jag upp efter en plågsam kvart. Jag rullade av och föste ner mattan på golvet. Perforerad och yr av smärta låg jag och stirrade upp i taket en stund. Det brände fortfarande på ryggen och jag rullade vidare över på mage istället. När jag låg där och tittade på stället där min rygg just legat såg jag en massa prickar och fläckar på det vita lakanet. Blod! Det var blod på lakanet lite varstans! Inte konstigt att jag känner smärta? Den sketna mattans effekt kan liknas mer vid religiös självspäkning än något annat. Jag överlåter detta till er andra. Jag är klar med mattan för alltid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar