Äntligen kväll.

Vilken dag.

Puh.

Skönt att Sigge kom och hälsade på ikväll. Mammas man och pappa till min lillassyster. Vi åt pasta och pratade länge. Han är så genuint bra. När han gick lämnade han mig med en känsla av att allt kommer att ordna sig. Jag tror på honom.

E är och repar med en artist som ska spela live på P3 nästa vecka. Imorse träffade vi ett av hans ex på tunnelbanan. Jag trodde att jag skulle dö en liten stund. Men, efter en liten stud, när jag märkte att jag inte ens rodnade längre, gick min nära-döden-upplevelse över och jag ägnade mig istället åt att läsa Metro medan de kryssade sig fram mellan lämpliga samtalskort.

Imorgon är det en ny dag.

Tack jesus.