Vi sågs på tunnelbaneperrongen med varsin påse i handen. E hade maten, jag hade ölen. Middagsdejt i Sundbyberg var allt vi bestämt för kvällen och E hade tagit på sig ansvaret för recept och inköp. När vi kom hem började vi genast hacka, riva, skala och förbereda, allt efter Es instruktioner. Ingredienser från diverse asiatiska butiker bredde ut sig på köksbänken och jag hade ingen aning om vad det var vi lagade. Färska örter och exotiska såser, grönsaker och en intressant torkad svamp som mest påminde om alger där den låg i en skål med vatten. Riset stod och puttrade och jag fick en Caipirinha med färsk lime i handen, Bruce stod för musiken och stämningen var på topp i det trånga lilla köket. Ljuslyktor på köksbordet, flaskor med Corona på kylning, sköna diskussioner och massor med skratt. Så småningom bestämde E att det var färdigstekt och tillräckligt puttrat på spisen. Vi satte oss, skålade med klirrande flaskor och njöt i skenet av de fladdrande värmeljusen. Av maten, närheten, ölen, musiken och stunden. Härligt. Efter middagen var det partystämning. Spotify ekade mellan väggarna och vi babblade i munnen på varandra medan vi drack champagne och spelade in våra luftgitarrsolon på Photo Booth. Timmar efter midnatt studsade vi fortfarande runt. Sedan var klockan plötsligt halv nio på lördagsmorgonen och vi vaknade med kläderna på i sängen, drack vatten, borstade tänderna och fnissade åt vår kväll.
luftgitarrsolo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar