Jag gillar söndagar. Låg kvar länge i sängen i morse. Har börjat läsa Jens Lapidus "Snabba Cash" och känner att den täpper till en lucka i den svenska litteraturen. Jag gillar det nakna formatet. Åt resterna av pizzan som låg kvar i kylen sedan i fredags, lite bakis men på ett strålande humör. Efter närmare tio år har jag börjat äta skinka på pizza igen. Vuxenpoäng på att ignorera när det knakar om animaliska pizzaingredienser?
Tog med mig Linus ut på en långpromenad över Södermalm.
Köpte en kaffe latte och gick hem till telefonen och datorn. Skvaller, intressanta konversationer, gratulationer och några överraskningar. Msn funkar nästan lika bra som att ringa, utom när man verkligen egentligen vill prata. När frågorna blir för många och svaren för få. Facebook har ersatt mitt ordinarie mailkonto. Man behöver inte längre ge någon sin mailadress, bara tala om att man finns på Facebook så är det klart. Ytliga värld.
Söta F fyller år och pappa har fått barn. Jag tror att det är hans tur nu. Jag har lärt mig att se större och försöker vara uppriktigt glad för hans skull. Det blev en liten Leon.
Tänkte lägga upp några bilder från helgen. Tyvärr kommer jag inte åt dem, de är sparade på en dator som varit upptagen större delen av dagen så jag återkommer med dem imorgon istället.
Gräv där du står. Mitt motto sedan länge. Jäklar i min lilla låda vad jag har grävt. Trettioårskris kallade en 36-årig man det igår. Men är det inte lite väl enkelt att paketera sitt liv och ens funderingar i en söt liten ask och ge den etiketten trettioårskris? Har jag grävt fram en trettioårskris? Då har jag misslyckats. Jag försökte nämligen gräva fram mig själv.
Söta F fyller år och pappa har fått barn. Jag tror att det är hans tur nu. Jag har lärt mig att se större och försöker vara uppriktigt glad för hans skull. Det blev en liten Leon.
Tänkte lägga upp några bilder från helgen. Tyvärr kommer jag inte åt dem, de är sparade på en dator som varit upptagen större delen av dagen så jag återkommer med dem imorgon istället.
Gräv där du står. Mitt motto sedan länge. Jäklar i min lilla låda vad jag har grävt. Trettioårskris kallade en 36-årig man det igår. Men är det inte lite väl enkelt att paketera sitt liv och ens funderingar i en söt liten ask och ge den etiketten trettioårskris? Har jag grävt fram en trettioårskris? Då har jag misslyckats. Jag försökte nämligen gräva fram mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar