Novemberslask.

Varm O´boy och västerbottentoast på Kaffebar. 4 ° celsius och gråare än grått ute på torget. Gick en sväng med Linus. Lika mycket för min egen skull som för hans.

Tänker på min vän. Så ledsen och så uppgiven. Orden som kommer ur min mun känns tomma. Inget jag säger kan få honom att känna sig bättre. Det är bara hon som kan göra honom lycklig nu. Hans enda uppgift är att ta sig igenom dessa första fruktansvärda minuter, timmar, dagar. Överleva. Inse sitt värde. Utan henne. Kanske kommer hon tillbaka. Kanske inte.