Det hände inget. Min kropp kändes alldeles normal och jag kunde vistas i samma rum som den nya bebisen utan att vilja gråta. Ganska ofta tidigare har jag fått kämpa mot underliga glädjetårar när jag umgåtts med bebisar. En väldigt primitiv känsla intar min kropp och jag vill under ett par sekunder ha tre barn, bo i hus på landet, plantera tomater i mitt påhittade växthus, plocka jordgubbar direkt ur landet och göra saft. Sedan vaknar jag, lämnar över bebisen till sin förälder, en sån med mörka ringar under ögonen och kräksfläckar på kragen, och längtar mig bort till min andra drömvärld. Den där jag reser omkring i världen. Jag och min kamera. Och lever på upplevelser och vatten. Och förmodligen bekräftelse.
Imorgon bitti går en av mina drömmar i uppfyllelse. Jag ska åka till den amerikanska östkusten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar