Snön rusar mot vindrutan och jag tror att det måste vara så det känns att åka genom rymden.
Snöflingorna är mina stjärnor och bilen mitt rymdskepp.
Det är svårt att se vägen och vad som händer längre fram, min blick fastnar om och om igen på snöflingorna som blir till vita streck i skenet från lyktorna.
Lördagen blev till söndag som blev till måndag. Är tröttare än på länge och känner hur varje aktivitet och engagemang är en ansträngning. Lite sjuk och ganska mycket trött är en irriterande kombination. Längtar till New York med en intensitet som just nu är bland det enda som känns riktigt härligt. Lördagkvällens taxifärd till Birger Jarlsgatan var rolig från början till slut, det var skönt att få skratta mycket och länge. En drink eller två och sedan en busstur med en ny bekantskap genom ett iskallt Stockholm. Vi har träffats tidigare men aldrig pratat mer än ytligt. Plötsligt befann vi oss på en buss. Förtroliga i skenet av alkoholens varma berusning pratade vi om livets överraskningar.
Vardag.
Klev in genom dörrarna strax före åtta i morse.
Lyssnade på den sedvanliga jazzen och fick veta att de som kan något om musik kallar den skivan vi lyssnade på för den bästa genom tiderna.
Hörde inte vad han sa att den hette.
"Vill du lyssna på den igen" frågade han så fort sista spåret slutat spela.
"Ok" svarade jag.
"Gillar du jazz" undrade han.
"Jag gör tydligen det nu" svarade jag.
Jag börjar lära mig att uppskatta såväl konstig, elektronisk musik som alla möjliga sorters jazz.
Som vanligt vet jag inte vad något heter, bara lyssnar och tycker.
Lyssnar och ackompanjerar min inre värld.
Vi jobbade hårt idag.
Så hårt att jag bjöd mina kollegor på choklad.
De blev både glada och gladare. Det gjorde mig glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar