Kärlek. En känsla, ett tillstånd. Kärlek kan visa sig i så oändligt många former och mitt osofistikerade vokabulär är inte på långa vägar tillräckligt för att beskriva hur jag ser på kärlek. Men när jag under några omvälvande timmar idag pendlat mellan glädje och sorg har jag fått anledning att fundera över vad som betyder mest. Läste en nystartad blogg, skriven av en kille som just blivit lämnad av sin livs kärlek. Hans ord fångade mig direkt och det var omöjligt att inte känna hans smärta. Pratade senare med en underbar vän på telefon. Han befinner sig i en liknande situation som killen på bloggen och jag känner mig fullkomligt maktlös inför den ångest och oro han upplever just nu. Jag vill så gärna hjälpa men kan inte göra något annat än att lyssna och formulera tröstlösa sanningar i form av egna erfarenheter. Är så oerhört glad för de vänner som står mig nära och som låter mig vara nära dem. Har ikväll tänkt på vad de, som är väldigt olika varandra, egentligen har gemensamt. Svaret är enkare än jag först trodde: de besitter förmågan att känna efter och förmågan att visa känslor. Modiga människor som vågar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar