Vaknade skönt av mig själv innan larmet på mobiltelefonen ringde imorse. Blundade ett par sekunder innan jag letade fram mobiltelefonen och tittade på klockan. 06:53. Det jag såg framför mig på telefonens display kunde inte stämma. Det stämde. Jag hade försovit mig. 7 minuter senare skulle jag befinna mig vid incheckningsdisken på Arlanda. Panik. Ångest. Adrenalin. Hjärnkaos. Hur i hela friden skulle jag fixa detta?? Jag insåg att det bara fanns en sak att göra: hinna till flyget. Upp, ut i badrummet, tandborsten i munnen, slänga ner necessären i resväskan, klä på mig halvblöta kläder från torkställningen och ringa efter en taxi. 07:04. "Arlanda tack". 11 minuter efter att jag vaknat satt jag i baksätet på en taxi och skulle hinna med flyget med hyfsat god marginal. Tiden måste ha stannat. Att jag lyckades samla ihop mig och mina grejor på elva korta minuter är i praktiken inte möjligt. Kom att tänka på Lisa Nilsson, "nån där uppe måste ha sett mig och tänkt att nu så är det väl ändå hennes tur".
Här och nu. Jag hann med flyget. 9 timmar senare landade vi i ett dimmigt New Jersey och en kort biltur bort bor Pontus & Penny med sina underbart söta bebisar, tvillingarna Noah och Natalie. Känner av tidsskillnaden lite men orkar inte ta hänsyn till den och njuter istället av att umgås och dricka vin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar