Jobbgnäll, semesterbehov, stressymptom, ensamvarg, kompis- och familjelängtan, irriterad, arg och ledsen.
Idag kom jag på vad det var.
Jag har ju PMS.
På riktigt.
Det finns, utöver min numera outade panikångest, en eller ett par dagar i månaden då jag fullkomligt förlorar mig själv i all jävlighet som verkar riktas mot mig.
En eller två dagar innan jag ska ha mens.
De dagarna är det jag vs världen, allt är orättvist och ingenting går min väg.
Samma dag som den övergår från påminnelse till verklighet ändras min sinnesstämning och livet glittrar igen. Imorse gick jag upp tidigt, åt frukost och såg fram emot att gå till jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar