Oh happy day!

Åh, vilken härlig dag.

Mannen som sålde ett ny objektiv till mig på Expert vid Hötorget var både snygg och trevlig. Han och alla andra män jag handlat av denna dag har ignorerat min slitna uppenbarelse och behandlat mig som en prinsessa. Det måste vara klackarna... jag har nämligen trippat omkring i samma outfit (liksom håruppsättning och smink) som jag hade igår kväll när jag var ute och roade mig med mina arbetskamrater: caprikorta tights, lång skjorta och silverskorna med alldeles för höga klackar. På Hötorget handlade jag krondill av en man som mer eller mindre bjöd in sig till kvällens kräftskiva och i Hötorgshallen fick jag ett oändligt leende från mannen som stod bakom disken och sålde vin. Faktum är att även tjejen som langade fram kräftor längre in i lokalen önskade mig en "jättetrevlig helg" och gav mig ett superbemötande. 

Det är så befriande med glada människor. Nu kan jag ju inte annat än njuta av den här dagen. Solen skiner och jag har obegränsat med mat och dryck i mitt hem, en vän jag saknat ringde, en annan vän ringde från en närliggande park utan att säga något viktigt alls och en tredje vän, min lillebror, smsade och sa att han vill åka till Norge och fota med mig. 

Parmiddag.

På lördag ska jag och E ha parmiddag hemma hos mig. 

Vår första bjudning. Oh la la!

Champagne Caipirinha

Kantarelltoast

Sill och potatis

Kräftor

Kantarellpaj

Västerbottenpaj

Panna Cotta med 

kardemumma- och kanelkokt rabarber

Kaffe

Marabou Premium Figs & Almonds  

blå faran.

Mitt ex var väldigt snäll när han lät mig behålla min ögonsten, vår vespa. I kväll körde den mig till Ica Maxi. Där väntade den snällt medan jag handlade kräftor, fåniga hattar och engångsduk inför helgens kräfttillställning. Förresten, jag pratade med mitt ex på väg hem från jobbet i kväll. Det kändes bra. Han tackade för att jag kom ihåg hans födelsedag häromkvällen. Han sa också att hans nya flickvän är så svartsjuk att vår vänskap inte längre är möjlig. Hon fixar inte det. Det är jävligt tråkigt. Kan hon inte fatta att han älskar henne och vill njuta av framtiden med henne, inte med mig. Om hon bara vågade lita på honom. Om hon bara vågade lita på att han verkligen bara är hennes. Han, om någon, är inte typen som sitter och längtar bakåt i tiden. Ännu mindre är han typen som går bakom ryggen på henne. På någon. Och jag? Jag vill ju vara med E. Jag har någon som vill komma och provbo hos mig två veckor i höst och som tycker att vi ska köpa en bredare säng till mig. 

Jag säger "när?" 

Han svarar "snart". 

Oj!

Ångesten börjar släppa.

Det som under en period känts tungt är plötsligt hanterbart.

Är det en topp i väntan på nästa dal eller börjar jag se ljuset i tunneln?

Jag röstar på ljuset i tunneln!

Same, same, but different.

Kollade just Facebook och såg att mitt ex har blivit taggad på en massa bilder. Han har varit i Grekland med sin nya flickvän. Äntligen hemma har hon, flickvännen, lagt upp 118 bilder för alla vänner (och mig) att beskåda. Jag skrattade högt för mig själv när jag bläddrade igenom dem. I min fotosamling finns ett album som ser näst intill likadant ut. Den enda skillnaden är att det är jag på bilderna. När jag tittar på bilderna från min egen greklandssemester denna sommar kan jag konstatera att det är personerna som skiftar, men knappast de grekiska motiven. Grekiska sallader, den hyrda vespan, pussar på stranden, öl på balkongen och restaurangbesök, allt är med. 

jag och han, två nya, grekiska öar (alla var överens om att inte åka till ett ställe där vi redan varit med någon annan) och vår nya pojk- och flickvän.

min version av grekland 2009

  

lördagspromenad.

Härlig långpromenad i regnet räddade lördagseftermiddagen!

Någon läser min blogg.

På fest igår.

"Har du panikångest?"

Ja?

"Jag har hört det, av någon som läser din blogg."

Jaha? 

"Ja.. och alltså.. "

Det känns nästan lite skönt. Någon vet om det där jobbiga utan att jag behöver säga det irl. 

Jag är medveten om att mitt bloggande emellanåt är av ganska privat karaktär, men det får vara så. Jag har ett pockande behov av att skriva av mig och det är här jag lättar på trycket. När jag var liten var det pappersdagböcker. I viss mån skriver jag fortfarande på papper, det händer ju att jag vill vara ännu mer privat än här, men jag gillar möjligheten att kombinera det skrivna med bilder. 

Sedan, efter festen, drog jag till East. Antalet människor utan för entrérepet var fler än antalet barn i bollhavet på Ikea en söndagseftermiddag och jag fingrade på telefonen för att få hjälp av mina vänner som var inne i restaurangdelen. Det behövdes inte, vakten kände igen mig och visade in mig så där stureplansexklusivt. Det där sättet som känns så frustrerande när man inte känner vakten.

Skönt sensommarhäng avslutades med världens godaste halloumipita på Pascadeli och sedan taxi till sängen i Sumpan del Sol.

Jag säger som några andra bloggare:

kram på er.

fine de claire

nästan utvilad.

Nu: 48 timmars ledighet!

Iiiih! Lediga lördag och söndag here I come!

Godnatt.

Kom hem från jobbet vid kvart över nio i kväll. 

I morgon ska jag vara ledig. 

Jag har svårt att varva ner när jag jobbat mycket. 

En ledig dag i tisdags och innan det förr-förra helgen.

Klockan är tre på natten och jag har vaknat i min vintagesoffa efter att ha somnat framför en dvd. Très deprimerande.

Min telefon vibrerar. Sms. E har kommit hem efter en blöt utekväll.

Min vän F är hemma hos sin pojkvän och äter kräftor. I wish att jag hade sett röken av en kräfta.

Så här på natten står det klart, pretty clear.  Mitt jobb tar all min tid och energi. Jag har reducerat antalet "aktiva" vänner till ett minimum, för jag hinner inte med att vara social. 

Det är galet, men sant. Och sorgligt. 

Bäst att sova nu. Att sova på saken kan bota den tråkigaste av ångest.

Godnatt.

Texas Longhorn.

Ibland kan en chokladtårta och en vän vara precis vad man behöver.

...

Sommarminnen.

ledig, ledigare, ledigast

Ledig. Och ooh så ledig jag har varit. 

Ett litet besök i ett närliggande köpcentrum och en skön simtur nu på kvällen är allt jag orkat med. Fick också ett påminnelse-sms om helgens auktion. Det är trevligt att träffa nya människor!

1000 meter innan frukost, det kanske är min melodi i höst?

Peeling och puben.

Tisdag som känns som lördag. 

Har trotsat guds bud om att vara ledig på den sjunde dagen och väljer att lata mig på den nionde istället. Kroppen värker och är öm, hjärnan är nästan tom och min lägenhet ser ut som om det har varit inbrott. Sitter naken i sängen och konstaterar att jag fortfarande är hyfsat solbrun på magen efter sommaren. Peelinghandske är nyckelordet här. Skrubbande ger en mer långvarig solbränna liksom slätare och mjukare hud. Det lär man sig av att läsa glossy magazines. Konstaterar också att den där gyllenbruna magen är ganska rund. Tjock helt enkelt. Just idag gör det inget.

Hoppade av bussen vid Stråket igår kväll och gick till puben. Där visade man fotboll på storbildsskärm och stämningen var på topp efter att AIK besegrat HBK. Jag pratade med nya och gamla vänner och efter en kaffe Karlsson anmälde jag mig som sällskap till en kille som gillar att åka på auktion. Jag vill köpa en golvlampa med stora, vackra skärmar. Efter stängning gick jag hemåt, full av liv.

...

Henric, Camden Lock Market

Tankar...

Man läser i tidningen och ser på tv om barn som försvinner. Några kidnappas av okända människor och några förs bort av den ena föräldern. Andra barn försvinner till Nangijala. Kvar lämnas en eller två föräldrar som är utom sig av saknad och sorg. De berättar om den otroliga kärlek en förälder känner för ett sitt barn och hur saknaden, och ibland också ovissheten, tär på dem. 

Man måste gå vidare, säger de, 

men smärtan upphör aldrig. 

Hur är det med de föräldrar som inte bryr sig om sina barn? Som skaffar ett, två eller många barn och sedan inte tar ansvar för dem. Som låter sina barn växa upp utan att undra hur de mår eller vad de gör. De som säger "jag tänker på dig", men som inte mäktar med att finnas till för sina barn. Varför ser vi aldrig dem i tidningen? De som berättar om hur det är att vara förälder till ett barn de aldrig brytt sig om att lära känna.

För barnen är det alltid detsamma. Oavsett om man blivit ofrivilligt bortförd eller övergiven. Saknaden och ovissheten tär på dem.

Också ett barn går vidare,

men smärtan upphör aldrig. 

Det tråkigaste blogginlägget i mannaminne.

Upp och iväg till jobbet. Alldeles för sen efter att ha terapiduschat i en evighet. De som känner mig lite närmare vet att jag tar lång tid på mig i duschen. Jag står där och tänker och för inre monologer och dialoger tills mina själsliga nivåer är i harmoni igen.  

I slussen blev jag ännu mer försenad. SL hade ställt in en tur och jag fick snällt vänta på nästa buss. Dagen gick ganska snabbt och jag såg fram emot att träffa mina vänner efter jobbet. Men, något gick snett vid kassaräkningen och eftersom jag har för avsikt att vara ledig imorgon  (jag liksom nedan nämnda gud har valt att förlägga vilodagen till en söndag), ville jag naturligtvis se till att allt var i sin ordning när mina kollegor öppnar butiken imorgon bitti. Det tog en jävla tid att få allt att stämma och först när klockan närmade sig halv åtta var jag åter på väg mot Slussen. Jag siktade på att ta bussen från Odenplan klockan åtta. Buss nummer 515 var inställd såväl klockan åtta som kvart över. Huttrande och arg gick jag till tunnelbanan och åkte till Fridhemsplan för att byta till blå linjen. Hjulsta 10 minuter. Såklart. Tåget kom och jag såg fram emot att komma hem och beställa något onyttigt på den lokala pizzerian. Jag hann naturligtvis inte, alla pizzerior i denna lilla stad stänger klockan 21. Jag gick Sturegatan fram i ett höstigt duggregn och kom såsmåningom hem med tre dvd-filmer, en påse chips och en flaska apelsinmer. 

Imorgon är det en ny dag.

...

Bönhörd.

Käre Gud om du nu finns,

Tack för att jag känner mig stark nu på morgonen och inte alls särskilt tyngd av det faktum att jag ska bli storasyster för sjuttielfte gången. 

När bebisen kommer är jag trettiotvå.

Kanske, Gud, är det så att du skickat in lite annat skräp i min kropp istället, för att det där med familjerelationerna inte ska kännas så jobbigt. I så fall vill jag tacka för ont i ryggen och ett väldigt stressigt jobb. 

Amen.

From heaven above to earth I come. To bear good news to every home...

Käre Gud i himmelen om du finns, 

Hjälp mig att tänka så där buddistiskt fritt och vänligt. 

Jag fick just veta att jag ska få ett halvsyskon och jag känner att min rektion är allt annat än harmonisk.

Gud, ge mig styrka att känna glädje för deras skull. Det vore väldigt snällt om du kunde ge mig den där styrkan redan nu för jag känner att jag just blev ganska liten och svag. Om det inte finns någon styrka att ge bort just nu skulle jag också bli himla glad för en ganska stor summa pengar. Då kunde jag istället shoppa mig lycklig.

Jag väntar på ditt svar tills imorgon. Om du gör mig besviken kan det hända att jag inte tänker bry mig så mycket om dig i fortsättningen. 

Amen.

Amelia tipsar!

Läser om panikångest i tidningen Amelia. Köpte den enbart för att läsa artikeln med namnet "Bye, bye panikångest! Enkla hemmaövningar"

Jag läser:

"En panikattack definieras som en "avgränsad episod av intensiv rädsla eller obehag där minst fyra av följande symptom utvecklas hastigt och når sin kulmen inom 10 minuter":

- Hjärtklappning

- Svettning

- Darrning eller skakning

- Känsla av att tappa andan

- Kvävningskänsla

- Smärta eller obehag i bröstet

- Illamående eller obehag i magen

- Svindel, ostadighetskänslor eller matthet

- Overklighetskänsla

- Rädsla att tappa kontroll eller bli tokig

- Dödsskräck

- Domningar eller stickningar

- Frossa eller värmesvallningar

Vad skönt att jag åtminstone inte får domningar eller stickningar.

Men alltså, om man får alla de där symptomen måste man ju vara hur knäpp som helst. My god. Jag tror att jag behöver få hjälp med att reda ut ett och annat. 

Grejen är att jag är rädd för att börja gräva i det där. Jag vill fortsätta att låtsas som om det går ganska bra ändå. Jag vet att jag sagt att mitt liv skulle få en ny riktning efter semesterveckorna i Grekland.  Det har det. Det här är en av de saker jag lovat mig själv att ta tag i under hösten. "Under hösten" som om det vore nån jäkla tidsinplanerad hobby. Nästa vecka är det jag som ringer till farbror doktorn. Jag lovar.

Jobbrapport:

"jag säljer cyklar" 

brukar jag svara när folk frågar vad jag jobbar med. 

Jag är butikschef.

Igår startade vår cykelrea och jävlar i min lilla låda vad vi har krängt cyklar i dagarna två. 

Jag jobbar i en butikskedja. Idag sålde vi bäst av alla butiker.

"Ni är grymma. Men det vet du väl redan." sms:ade min chef till mig när jag meddelade hur det gick för oss. 

Först Somalia, sedan Sundbyberg.

När E kommer hem ska vi kanske göra det där vi skojar om nästan hela tiden. 

Bo ihop hemma hos mig i två veckor. På prov.  

Kanske ska vi köpa en större säng också. Det var hans idé.

Det är vi nu. 

På riktigt. 

Men först ska han spela lite gitarr i Somalia. 

Sedan, när han kommer hem, ska vi göra en massa härliga saker.

Han gör mig så glad. Allra längst in i hjärtat. 

Läser i min dagbok från förra året: 

Jag försökte verkligen låta bli. 

Jag sa "jag är lite kär i dig". 

Det blev tyst.

"Hoppas det är ok" viskade jag mot hans kind.

Han mumlade något näst intill ohörbart in i mitt hår. 

Imorgon smäller det.

Vi har jobbat så jävla hårt den sista tiden.

Imorgon är det dagen D.

Då jävlar.

Jag och mina fantastiska kollegor ska visa vad vi går för.

Vi är så olika.

Människor och möten är det mest fascinerande som finns. 

I kväll träffade jag en kille som jag först inte kunde placera.

Han upplyste mig om att jag tokdissat honom kvart i tre på krogen en lördag för inte så länge sedan. Då kom jag i håg honom. En stund senare hamnade vi intill varandra på restaurangen där vi befann oss i kväll och förde många och långa diskussioner. Vi pratade bland annat om vikten av att ha ett attraktivt utseende. Han är extremt tränad och använder enligt egen utsago stereoider för att hålla såväl kropp som humör på topp. För att det ger honom gott självförtroende. För att det gör honom till en man i sina egna ögon. Han sa att han inte kan förstå sina killkompisar som låter sina kroppar förfalla. Som sitter hemma i soffan och känner sig nöjda med att ha ölmage, tre barn och en flickvän som gillar att gå på krogen "och dansa". 

Jag vill slå honom i huvudet med ölglaset som står på bordet framför oss. Jag vill bryta ner honom och skrika att han inte fattar någonting. Jag känner hur det väller fram känslor i mig som jag inte kan förklara. Långt inne i mig vill jag klappa honom på kinden och säga att han duger precis som han är. Sedan blir jag arg och provocerad igen. Sedan betalar vi och säger hejdå. Jag vill hem. Jag vill att E ska vara där när jag kommer hem. E som äter havregrynsgröt istället för stereoider. Han är inte där. Men när jag ringer till honom är han där. Närvarande. Och jag vill säga till honom att han är den finaste i världen. Jag säger det inte. Jag tror att han vet det ändå. 

jag här, han där.

Jag satt och redigerade bilder när jag kom på att jag fortfarande har en hel del bilder kvar på datorn hemma hos mitt ex. Fotografier och en sån där liten samlingsservis med minimala kaffekoppar och assietter prydda med blåklintsblommor. Kitschigt underbar idag, dunderful om du frågade mig valfri födelsedag mellan fem och tretton. Dags att hämta hem de där grejorna, tänkte jag. 

Jag slog hans nummer och han svarade. 

Efter hur mår du och jag mår bra, sa han, "Vet du var jag är?".

"Nä", svarade jag.

"På Madonnakonserten."

Jag insåg naturligtvis i samma sekund som han sa var han var, att han var där med sin nya flickvän. Nästan samtidigt hörde jag en kvinnoröst intill hans telefon. "Vem pratar du med?". 

Han svarade inte. Sedan skyndade vi oss att avsluta samtalet. Han ska höra av sig efter semestern. 

kärlek

Utebliven sovmorgon.

Vaknade klockan sex i morse (det är lördag...) och kunde inte somna om. Bokad tvättstugan och var i full gång när klockan slog halv åtta. Det är härligt att stå på balkongen så dags på morgonen. Ljuset, fåglarna som kvittrar, lugnet.  

hon hjärtar han

Jag fnissar åt min kompis som ringer från en fest där hon är tillsammans med sin pojkvän. Hon låter precis som han. De har anammat varandras uttryck liksom min pojkvän och hans vänner har gjort några av våra uttryck till sina. Hon är lite full efter att ha druckit gin i snabb takt. Vi babblar en stund, sedan lägger vi på. Jag läste i morgonens Metro att man ska hålla kvar vid känslor av lycka. Jag håller kvar i telefonsamtalet och jag håller kvar vid stunden med E i Vasaparken ikväll. 

Drama queen.

Jobbgnäll, semesterbehov, stressymptom, ensamvarg, kompis- och familjelängtan, irriterad, arg och ledsen.

Idag kom jag på vad det var.

Jag har ju PMS. 

På riktigt. 

Det finns, utöver min numera outade panikångest, en eller ett par dagar i månaden då jag fullkomligt förlorar mig själv i all jävlighet som verkar riktas mot mig. 

En eller två dagar innan jag ska ha mens.

De dagarna är det jag vs världen, allt är orättvist och ingenting går min väg.

Samma dag som den övergår från påminnelse till verklighet ändras min sinnesstämning och livet glittrar igen. Imorse gick jag upp tidigt, åt frukost och såg fram emot att gå till jobbet. 

Går det att reklamera John Blund?

Vaknade nu på morgonen av en konstig dröm.

Jag drömde att jag befann mig ombord på en rymdfärja. Med ett nytt raketbränsle som gjorde att den gick fortare än någon annan rymdfarkost tidigare färdats. Enda problemet var att det inte gick att svänga eller stanna. Den var på väg bort från jorden. 

Cool dröm. Not.

Hemlig ort var: Linköping!

En weeekend med den man gillar mest 

kan ibland vara lite svårt att få till.

Vi ville både det ena och det andra, 

men fick inte styrning på något alls. 

Det blev en tur till Linköping. 

Vi tog in på hotell.

Vi åt på restaurang. 

Vi kollade in sevärdheter.

Vi drack drinkar.

Vi spelade minigolf.

Vi gick sköna promenader.

Mest av allt hängde vi med varandra.

semester och jobbprat.

Jag visste det redan i juni. 

Jag förvarnade de närmaste.

Jag sa "jag har ganska mycket grejor bokat under sommaren och så kommer jag inte att ha någon semester i juli eller augusti".

Här sitter jag nu, så där härligt efterklok och bitter. 

Alla människor jag känner har haft långa, sköna, lediga dagar och hängt på badplatser och på uteserveringar, grillat flintastek och druckit rosévin, gått på konsert och åkt till Gotland.

Själv har jag jobbat. 

Jag hade ju min semester i slutet av maj och en vecka i juni. 

Fan också.

Nästa år tänker jag vara ledig två veckor i juli och en vecka i augusti, en vecka senare på hösten och två veckor på vintern. 

Så det så. 

Idag, när jag skulle kasta skräp på baksidan av det hus där jag jobbar, hände det något riktigt snuskigt. Jag släpade lite emballageplast mot en soptunna och skulle just lägga allt i behållaren när jag plötsligt märkte att jag blev blöt på armarna. Regnvatten, var min första tanke. Sedan, när jag kände stanken insåg jag vad som hade hänt. Plasten hade legat där sedan igår och under natten hade någon jävel använt vår baksida som toalett. Denne någons äckliga urin rann nu utmed mina armar och på kläderna. 

Så galet vidrigt. 

Inte konstigt man längtar efter lite semester. 

Och efter sina vänner.  

Bergs Slussar.

E och Jakob.

En annan kväll.

havet