Någonstans efter Västra Skogen kliver en man i fyrtioårsåldern på tåget och sätter sig en bit framför mig. Han ringer två samtal.
-Hej det är jag. Du, jag kan nog inte komma i kväll. Hur gärna jag än vill så fixar jag inte det. Jag hinner inte. Finns inte en chans. Alltså, jag sitter fast på tåget. Det är störningar i trafiken. Var jag är? I Södertälje centrum. Jag älskar dig. Vi hörs senare. Puss, hejdå.
-Hej. Jag är där snart. Fan, jag pallar inte det här längre. Jag måste berätta. Jag fixar inte att ljuga längre. Jag älskar dig så jävla mycket. Vi ses snart. Kram, ja jag älskar dig. Puss, hejdå.
What?
omoralen personifierad.
SvaraRaderakul att se dig häromdagen.
kram, Emma