Vi satt vid köksbordet och pratade. Funderade gemensamt. Undrade varför det är så svårt att kasta sig ut i det okända. Han är orolig för hur det ska bli, jag är rädd för att ta steget. Jag tänkte för mig själv att vi kanske inte är någon vidare kombination. Men det är precis vad vi är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar