inte utbränd men trött

06:50, lördagmorgon.

Vaknade i sängen med kläderna på.

Det är mycket nu. Jag och en fantastisk kollega konstaterade på vägen hem från jobbet igår att vår lediga tid just nu uteslutande används till att återhämta sig från arbetet. Det kanske är så för det mesta och för de flesta, men just nu orkar jag inte med så mycket annat än jobb och de allra mest inarbetade relationerna. Jag tycker mig se detta fenomen mellan raderna på flera håll, det är svårt att vara en närvarande flickvän, pojkvän, förälder, väninna, kompis, kollega eller vad det än må vara, när arbetet äter upp ens tillvaro. Jag ser sms:en ramla in, förstår att de vänner som jag inte bemödar mig att svara kommer att försvinna om jag inte gör något drastiskt åt vår ensidiga kommunikation. Hur svårt kan det vara att skicka ett sms, undrar du? Eller bara lyfta luren och slå en signal? Ring, berätta att det är tufft just nu. "Du skulle ha sagt nåt, jag hade förstått", skulle du säga när det redan var för sent. Men, jag orkar inte. Jag är så trött.

07:12, jag inser just att det är tisdagmorgon.

jag och några få