Torsdag som känns som en fredag.

När jag klev in på jobbet fick jag en smackpuss på kinden av en söt kollega. Han var den första jag träffade när jag klev på bussen till Norge i somras. Vi började på vårt nya jobb samtidigt och sedan dess har vi varit finfina vänner. Sedan jobbade jag och mina avdelningskollegor på som små gnuttar på avdelningen. Det gick bra och vi hann med massor, men det är fortfarande hur mycket som helst kvar innan jag kan gå hem med gott samvete och njuta av helgen. Men, det hände en annan grej idag. Jag blev kallad till ett möte med varuhuschefen. Här, läs det här, sa han. Sagt och gjort. Medan han pep i väg i korridoren utanför försökte jag ta in vad som stod på det utprintade mailet. "...kandidater som ska få möjligheten att gå vårt talangprogram. Syftet med utbildningen är att de ska utbildas i ledarskap och affärsmannaskap." Jag har blivit uttagen till att åka på intervju i Oslo för att söka till det interna ledarskapsprogrammet som leder till högre positioner inom företaget. Det känns bra. Det känns väldigt bra. Oh my god vad bra det känns.