Zzzzz..

Åh. Jag var på jobbet prick klockan sju imorse. Tänkte att jag skulle kunna gå hem senast tre. Tänkte jag. Men, det bidde inget klockan tre, det bidde klockan 21 istället.

Nu: halloumiost och taboulleh.

Sedan: vispad grädde med blåbär

Torsdag som känns som en fredag.

När jag klev in på jobbet fick jag en smackpuss på kinden av en söt kollega. Han var den första jag träffade när jag klev på bussen till Norge i somras. Vi började på vårt nya jobb samtidigt och sedan dess har vi varit finfina vänner. Sedan jobbade jag och mina avdelningskollegor på som små gnuttar på avdelningen. Det gick bra och vi hann med massor, men det är fortfarande hur mycket som helst kvar innan jag kan gå hem med gott samvete och njuta av helgen. Men, det hände en annan grej idag. Jag blev kallad till ett möte med varuhuschefen. Här, läs det här, sa han. Sagt och gjort. Medan han pep i väg i korridoren utanför försökte jag ta in vad som stod på det utprintade mailet. "...kandidater som ska få möjligheten att gå vårt talangprogram. Syftet med utbildningen är att de ska utbildas i ledarskap och affärsmannaskap." Jag har blivit uttagen till att åka på intervju i Oslo för att söka till det interna ledarskapsprogrammet som leder till högre positioner inom företaget. Det känns bra. Det känns väldigt bra. Oh my god vad bra det känns.

Äntligen morgon!

Har en mastodontdag framför mig på jobbet, ny kampanj ska kickas igång och miljarder med skyltar ska skrivas ...samtidigt som vi glatt hjälper våra kära gäster, städar och exponerar om, wiiieee! Men, först ska jag gå och träffa min pt! Nytt träningspass idag! Idag är det fokus på stretch och nåt mer jag inte minns, men bäst är att jag känner mig superpeppad!

Ps. Fick en liten panikattack-känsla igår på ledningsmötet, men det gick bra och jag överlevde. Bara liiite ångest idag för att jag kanske tog för mycket plats och kanske sa lite för mycket vad jag tyckte och fick vara i centrum lite, lite för mycket. Men idag är en ny dag.

Dessutom: solen skiner från klarblå himmel!

Lika som bär?

Ny färg!

Kostråds-kom-i-håg från dagens pt-pass.

Eftersom jag har en lite trasslig bakgrund med mat och dålig självkänsla (vilket jag var tvungen att erkänna för pt:n i den inledande intervjun med varför, hur- och vadfrågor om mitt förhållande till mat och träning de senaste 20 åren), vill han ännu inte ge mig några detaljerade kostråd utan är mycket svävande när jag frågar om hur mycket och exakt vad jag bör äta. Men här är vad jag lyckats luska fram:

FRUKOST

- Havregrynsgröt med bär/frukt, kanel och mjölk

alt. Fil och hemmagjord müsli, kanel och russin

- 1 ägg varje dag

LUNCH

- Fet fisk (lax) varannan dag

- Medhavd lunchlåda till jobbet varje dag, inga undantag

- Kyckling, lax, nötfärs, tonfisk = 25%

- Bulgur/pasta = 25%

- Grönsaker = minst 25%, gärna 50%

- Ost, typ halloumi, kan jag äta också, som tillbehör

MELLANMÅL

- Valfri kvargprodukt, keso eller kesella, ca 1/2 burk + 1 frukt

- En handfull nötter + 1 frukt

- Avocado

MIDDAG

- Omelett: minst 50 % grönsaker, 25% skinka eller annat protein

- Soppa

- Samma som lunch

Drick ca 2-2,5 liter vatten varje dag

Träning, tuttar och Tim.

Men vilken dag!

Sol sken och stora snöflingor föll från den envist blå himlen. Jag sprang till träningen, som vanligt i sista sekunden eftersom jag sölar allt jag kan för att slippa gå dit och dra på mig ännu mer träningsvärk. Det har gjort fruktansvärt ont att börja träna. Jag visste väl att jag var otränad som få, men att det var så här illa, det hade jag inte räknat med. Träningsvärken sitter i så länge att det till sist börjar bli pinsamt att skylla på träningen. Men, värkande rumpmuskler, diskbråck och stukad handled är inget mot hur gött det är när träningspasset är avklarat och jag får en klapp på axeln av killen som tagit sig an mig i egenskap av personlig tränare. Jag tittar avundsjukt på de andra tjejerna som flyger fram på löpband, trapp-och crosstrainermaskiner, för att inte tala om hur avundsjuk jag är på tjejerna som försvinner in i lokalens olika salar för att gå på klasser i zumba, piloxing eller bodypump. Det är de där tjejerna som inte behöver bada i vassen på somrarna. Nej, dessa fantastiskt svarvade kvinnor i färgglada toppar och tights som avslöjar minsta celluit, dom är liksom utvalda och speciella på ett sätt jag inte tror att det är möjligt för mig att vara. Jag känner mig oerhört vanlig och dödlig när jag står framför spegeln och stönar efter 3 x 12 utfall. Min hud är blek där den inte är ångande röd och mina kläder må var nya men sitter löst och hängigt för att dölja gäddhäng och valkar som ännu inte är redo att exponeras.

Men, det sköna är att jag inte blir ledsen av att vara där bland alla superkvinnor (jag misstänker att det finns fler "vanliga, dödliga" där på gymmet, men dem har jag inte lagt märke till) istället ser jag det som en utmaning att fortsätta sträva efter att nå mina mål. Min pt säger att jag kommer att se resultat om jag fortsätter att träna och att äta regelbundet. Han nästan lovar det. Det enda jag måste göra är att inte ge upp. Och det är ganska svårt, ärligt talat. Det är klart att det är roligt nu, efter två veckor, men sen när alla nyårslöftes-kom-i-form-inför-sommaren-människor lämnat gymmet och jag står där ensam på löpbandet en förmiddag i april, hur tuff kommer jag att känna mig då?

Kommer jag att fixa att göra träningen till en livsstil?

Efter träningen tänkte jag gå hem och äta lunch. På vägen stannade jag till vid thaimassagestället på Esplanaden. Väldigt bra infall skulle det visa sig. Jag fick en ultra-lyx-massage av en Tim, en tjej utbildad vid Wat Po i Bangkok. Istället för de 60 minuter jag betalat för fortsatte hon i över två timmar och engagerade sig i varenda muskel jag har på min kropp. Inklusive brösten. Plötsligt sa hon "nu är det bara en sak kvar." Denna en-sak-kvar var brösten. Om du gör så här, sa hon medan hon knådade och skakade och fixade med mina boobs, så kommer de aldrig att hänga. Och, sa hon, om du lär din pojkvän hur han ska göra så kommer kärleken att bestå. Efteråt drack vi te och åt bananer ute vid skyltfönstret och pratade om livet i Sverige och Thailand. Det var en fin stund.

hur jag vet att min syster är tonåring:

fika och överkast på samma dag!

Jag gjorde så mycket jag hann, så fort jag förmådde och så gott jag kunde. Sedan gick jag hem.

Träffade fina L och gick till kondis Vetekatten för en åh så förbjuden semla. Det var härligt att ses!

På vägen mot Sumpan tog jag en runda på Åhléns city. Jag har spanat på överkast till min vår säng ett tag, men inte hittat eller haft råd med något. Jag visste att det fanns ett fantastiskt vackert på textilavdelningen där på Drottninggatan, men anade inte att det var ett helt annat, ännu vackrare som låg där och väntade på mig.

Jag såg det och slog till mumsfilibums.

Det är min typ av shopping.

Här och nu, spontant och utan ånger.

Det ligger på sängen nu. Fint som bara den.

I morgon lägger jag upp en bild. När solen lyser in genom fönstret.

...

Söndag oh söndag!

Jobbade rumpan av mig i varuhuset idag, 50%-kampanjen lockade människor från när och fjärran och i den här kylan var det många som passade på att fynda varma vinterkläder. Det betyder noll möjligheter att vila för oss som jobbar. Det betyder också noll möjligheter att smita iväg och köpa lunch på Coop om man glömt sin lunchlåda hemma. Tur att vi säljer mat i varuhuset. Vi säljer sportdrycker, måltidsersättningar, proteinshake:ar, powerbar:s nyttiga smoothies och lightläsk. Sånt där som smakar papper och kartong. Jag köpte en kartongbit med kola och müslismak + en chokladpappersdryck. Tack jesus för hittepåmat.

Gissa om jag blev glad när ett sms väntade i jackfickan efter arbetspassets slut.

"Kom till indiern!"

Jag skyndade och fick äta middag med finaste E och hans syster + man, vilken fantastisk avslutning på en härlig vecka. Palak Ponir och nanbröd. 2 msk ris för att minimera kolhydraterna och en öl för att det är fredag i min inre almanacka. Mätt och tjock gick jag med E från restaurangen till bilen till lägenheten till sängen. Och somnade med kläderna på. Hallelujah vad skönt.

Vaknade nyss, borstade tänderna och hoppar nu tillbaka till sängen. Godnatt!

Hallelujah!

Temperaturen har krupit ner till -15° och jag kom just innanför dörren efter en fantastisk dag på jobbet. En fantastisk dag efter en fantastisk vecka. Personlig utveckling, viktiga möten, insikter, toppenbra försäljning och glada kollegor, det är arbetslivet när det är som bäst!

På vägen hem förfrös jag mina tår. Men vad gör väl det efter en sån framgångsrik vecka?!

kärlek till självet

jag älskar mig själv när

...jag tittar på diskbänken och ser en matlåda fullsmäckad med goda grönsaker, olivolja och halloumiost

...känner hur det värker i musklerna efter dagens träningspass

schema för lite drygt ett dygn i mitt liv

07:00 På jobbet

09:00 - 16:30 Möte

17:30 Gå hem från jobbet

17:45 - 20:00 Handla mat och fogfinish + dricka kaffe

20:15 Gå till Sats och betala 12 x pt-pass

20:30 Äta middag

20:50 - 21:55 Sitta ner och göra ingenting

22:00 Fixa med inköpt fogfinish i badrummet

23:00 - 06:00 Sova

06:15 Äta frukost

08:00 - 09:00 Träna med pt

12:00 Gå till jobbet

Katrins blogg ...gäsp.

Herren och hans son Kristus! Jag blir helt matt när jag 1) Katrin Zytomierskas blogg 2) läser kommentarerna alla läsare bemödar sig att skriva. Jag anser att varje människa på hela klotet har rätt till sin alldeles egna åsikt och alla runt omkring har rätt att tycka vad de vill om den, men, det är en grej jag inte fattar och det är hur folk orkar fortsätta läsa sånt de inte gillar och till och med engagera sig så till den milda grad att de författar ett inlägg för att klaga eller kasta en massa skit på bloggaren. Puh, det är skönt att var en bloggare i långtbortistan utan hetsiga läsare som gärna vill påpeka hur fel jag är eller gör. Kommentarer välkomnas, men inte skriver man väl anonymt sånt man av artighetsskäl skulle undvika att säga face to face?

Stockholm, Sergelgatan, lördag 12/2 11:30

Faktum är att jag aldrig åt något till kaffet,

men jag förälskade mig i det lilla bakverket på disken.

Ju mer jag tänker på att blogga desto mindre skriver jag.

Det är den 16 februari och jag känner att det kommer att bli ett bra år. Va?! Hörde ni?! Det kommer att bli ett bra år! När hörde någon mig säga detta senast? Nä, det är första gången!

Jag känner ända in i minsta cell att det kommer att gå bra. Kontraktet jag skrev med mig själv under de första dagarna i januari håller fortfarande. Det har varit lite svårt att hamna rätt i spåret, men nu, nu, nu händer det!

Mitt kontrakt:

Kontraktet handlar om att prioritera mig själv och de val jag måste göra för att må bra på lång sikt. Det mesta kanske ter sig helt självklart för de flesta, men för mig har den röda tråden saknats. Så, eftersom jag begåvats med en liten portion självinsikt (sa åtminstone vår ledarskapscoach mr. Espolin Johnson på jobbet häromdagen) så har jag skrivit ned vad det är jag vill förändra och försöker mig på att leva lösningsorienterat istället för att alltför mycket fokusera på problemen och det som varit.

Braigheter hittills denna vecka:

måndag: engagemang på arbetet: strävar efter att delegera,

alla hjärtans dag-middag med vänner hemma hos mig oss.

tisdag: bokad tvätt-tid, träning med pt, yoga och minimalt med kolhydrater.

onsdag: matlåda, disken avklarad och bokat tid med vän för nästa vecka.

Japp. Det går bra nu.

...

oh happy day!

Snö och storm, snöstorm. Lite tungt att det kom så mycket snö och blev så kallt igen, men jag väljer att inte hänga läpp, det är ju trots allt fredag och jag får vara ledig hela helgen!

Mensvärk och trött efter en intensiv arbetsperiod med endast en ledig dag på två veckor och lite biverkningar av att ha slutat med min medicin alltför snabbt. Vid två tillfällen har jag rodnat och hamnat i ångestläge den senaste veckan. Pillren som antagligen haft en ganska stor placeboeffekt går ur kroppen och lämnar mig med kraftig yrsel och rädsla för ångestattacker. Men, jag har bestämt mig, inga mer piller förrän jag sett om mitt nya drag ger önskvärda resultat.

JAG HAR BESTÄMT MIG.

Jag har gått upp en hel del i vikt sedan jag började äta medicinen mot min ångest. I kombination med slarvig kosthållning och noll träning har det stegvis börjat bli ett projekt att välja något ur garderoben. Därför har jag satt upp följande mål:

- jag vill väga så att jag kan bära kläder jag trivs i = minus 10 kilo.

- om jag en dag blir gravid vill jag vara i form innan det är dags att gå upp graviditetskilona.

- jag vill att min trasiga rygg ska vara så stark att smärtan minimeras eller försvinner helt.

- om jag ger mig själv chansen att leva ett sunt och hälsosamt liv på flera plan vill jag att medicin mot ångest och depression ska vara den absolut sista utvägen.

DÄRFÖR,

har jag köpt ett träningskort på Sats i Sundbyberg.

OCH,

ett antal pass tillsammans med en personlig tränare.

1 gång i veckan ända fram till maj.

Det kallar jag personlig investering.

Igår var jag på plats för att boka upp våra första pass, prata lite om var jag befinner mig i livet och på träningsfronten och för att springa lite på löpbandet. Det var verkligen ett ärligt hallelujahmoment när jag ett par timmar senare pulsade hemåt i snöovädret. Trött, hungrig, svettig. På väg mot ett sundare liv.

Frukosten avklarad!

Ledig dag och jag känner mig stark, härliga känsla.

Snöslask utanför fönstret gör mig inget, mitt enda hinder är jag själv.

Om jag inte passar mig noga kommer timmarna att passera obemärkt och jag vet av erfarenhet att jag plötsligt kommer att inse att dagen bara försvann, utan att jag gjort något alls. Och det mår jag inte så värst bra av. Så, nu ska jag fokusera på att vara ledig och jobba på att min dag ska kännas innehållsrik när jag går och lägger mig ikväll.

Det känns som igår...

Oj oj oj vilken vecka.

Jag var ledig förra helgen. Födelsedagshelgen.

Sedan klev jag på ett jobbrace som aldrig ville ta slut.

Jobb, jobb, jobb.

Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag.

8 dagar och sådär en 100 arbetstimmar senare sitter jag hemma i min mörka lägenhet och njuter av lugnet. E ligger i sängen och jag hör hur drömmarna formar andetagens rytm. Det är så härligt att ha honom nära. Vi är nära varandra. På många sätt. Och, jag är inte rädd längre. Snart, den 1 mars, flyttar han in på prov. Provbo:ning del II.

Jag är så trött. Men så glad, ända in i hjärtat.

Jag har slutat äta mina piller. Vi får väl se hur det går med det. Jag VET att man inte ska sluta hux flux och jag VET att det kanske inte var läge att sluta just nu. Men, jag är trött på att äta dem. Så, nu MÅSTE jag börja leva hälsosamt. Jag tror nämligen att träning, rätt kost, yoga, meditation och god sömn kommer att ge mig samma resultat som pillren. Imorgon börjar jag!

- Träning: Imorgon köper jag träningskort på Sats i Sundbyberg. Yogakursen går utmärkt.
- Kost: Har efter över tio år av katastrofala frukostrutiner börjat äta finfina morgonmål. Jag har börjat ta med mig hemmalagade lunchlådor och nästa steg är att dra ner på SOCKER, VITT MJÖL och KOLHYDRATER. Mer protein och fett, vatten och grönt te.

"Titta i affären på innehållsförteckningen: Högst 5 g kolhydrater per 100 g födoämne. Det är det totala kolhydratintaget som har betydelse i slutänden. Enbra tumregel är att inte äta mer än 20-30 g kolhydrater per dag."

Källa: Doktor Dahlqvists blogg.

Sömn: Så fort jag kommit loss ur den här veckan (jag har fortfarande en gigantisk inventering att ro i land) så tänker jag försöka sova tidigare på kvällarna och gå upp tidigare på morgonen.

Ikväll har jag varit på Texs Longhorn och sedan på O´Learys med E och en fin vän. Jag glömde tillägga en sak här ovanför: Att träffa vänner och att vara med människor man tycker om, det får man inte glömma. För min del tänker jag planera in det i min kalender.

Jag och min MiaSkäringerglugg efter två öl och två kaffe Baileys!

Ähm..

...jag har ingen tv, men melodifestivalen -den svenska- vill jag mer än gärna se!!

Vårkänslor!

Igår var det sol och smältväder, vår i luften och grus under skorna!

Så där, då var det helg och plats för egna tankar igen!

Fredag kväll. Så många människor som längtar efter fredagen. Så även jag, de veckor jag är helgledig. Numera arbetar jag varannan helg och längtan efter att fredagen ska komma hinner växa sig dubbelt så stark som den gjorde när det var självklart att vara ledig varendaste weekend. Förr, när jag jobbade som butikschef ansåg jag att det var en självklarhet att man som chef skulle vara ledig på lördagar och söndagar, kanske egentligen mest för att jag var trött och less på mitt liv, men faktum är att det jobbiga egentligen inte består i att jobba just dessa dagar utan att man i regel inte får vara ledig två dagar i följd förutom på helgen. Men, å andra sidan får man en dag mitt i veckan, så... jag vet inte, det handlar nog om att man vill vara ledig mest hela tiden egentligen.

Tills man är arbetslös, då vill man inget hellre än att arbeta.

Tror jag.

Träffade min chef idag över ett paket bresaola och en drickyoghurt. Det blev ett givande möte. Han tog sig tid att sitta ned och lyssna med stora öron på mina funderingar. Det vi pratade om kom ursprungligen från en lång diskussion med E på Boullan igår morse när E fyllde 41 år och vi gick ut för att äta semlor till frukost! Jag har kommit fram till att jag sedan jag bytte jobb också har förändrats en hel del i hur jag agerar på min arbetsplats. Lite som livet i övrigt, jag har börjat växa i kostymen. Jag tittar tillbaka på mina år som butikschef och upplever att jag aldrig 1) vågat erkänna när jag känt mig liten och oerfaren 2) haft någon riktig mentor.

Nu är det därför dags att veckla ut vingarna. Jag vill och strävar efter att praktisera mina erfarenheter för att ta mig framåt och uppåt i min karriär och efter att ge mina medarbetare rätt förutsättningar för att kunna ta sig dit de vill.

Det innebär att jag måste kliva tillbaka.

Jag måste jobba på att se helheten och samtidigt kunna detaljstyra dem som behöver det. Jag måste fördela arbetsuppgifter och sedan följa upp hur arbetet utförts och på sikt se till att alla känner till exakt vad som ska göras och hur utan att jag instruerar. När våra rutiner börjar kännas självklara är det dags att våga ställa krav och öka utmaningen. Jag ska skapa målbilder och sätta upp delmål. Jag ska vara närvarande när jag är på plats och jag ska vara ledig på de tider jag inte är schemalagd. Jag ska under den kommande perioden inte hjälpa alla andra i varuhuset som vill ha hjälp utan fokusera på min avdelning och mina medarbetare. Jag ska fokusera. Och förutom det ska jag planera, genomföra och följa upp. Allt. I min kalender ska jag också göra plats för min fritid och de sociala grejer som är viktiga för mig. Och, en grej till, jag ska också planera tid för träning och för att göra matlådor. Sedan var det inte så mycket mer just nu, tror jag.

fotnot: Idag jobbade jag fast jag egentligen var ledig. Frivilligt. För att jag vill vara så duktig som jag bara kan.

Trevlig helg!