Vid köksbordet i minnenas stad.

Plötsligt.

Här och nu, en kall novemberkväll, i köket där jag delvis jag vuxit upp, har jag plötsligt fått den där kliande känslan av att behöva skriva. Massor. Om allt och ingenting. Om mig själv och alla andra. Löjligt att behöva göra det så här offentligt, kan jag höra min jante-vän på axeln muttra. Kära så-kallade-vän där på axeln, du om någon vet ju hur många hemliga dagböcker som ligger fullskrivna hemma i garderoben? Ibland undrar jag om man livet vore enklare om man struntade i att tänka så himla mycket.

Konstaterar också med viss förvåning att jag kan leva på 300 kronor i över en vecka och sedan när lönen kommer är det lika lätt att spendera 3000 kronor på två dagar.

Nu: sova.
Imorgon: adventskaffe hos mormor.

Jag har ny prickig klänning, nya stövlar och röda strumpbyxor.

...

det är ett hål i mitt hjärta.

ett hål där lycka tidigare trängdes för att få plats.

jag är inte ensam, men jag är olycklig.

olycklig med ett hål i hjärtat.

Mamma på besök.

Tågförsening, te och plommonpaj, presenter och mys.

Lördagsmorgon, tvätta i tvättstugan, frukost med avokadosmörgåsar, mer te och utflykt till Myrorna.

Loppis på Sturegatan, lunch på Gusto, tåget till Stockholm.

Långpromenad, shopping och fika på Kungstornet.

Dvd, skvaller och smågodis i sängen.

Frukost hemma och lunch på Tacobaren, mer shopping och mer bara mamma-och-dotter-tid.

Lunchtankar.

13:00. lunch på bowlinghaket.

Livskvalitét.

Är att träffa vänner efter jobbet fast man egentligen är för trött. Är att äta lunch på lyxiga ställen fast man egentligen inte har råd. Är att kunna göra det som känns rätt i handling och tanke. Är att känna sig behövd och omtyckt.

Midvinterblod.

Kärleken och döden är grannar. Deras ansikte är ett och samma.

En människa behöver inte sluta andas för att dö,

och den behöver inte andas för att leva.

Det finns aldrig någon försäkran vare sig vad gäller döden eller kärleken.

Två människor möts.

Kärlek.

De älskar.

De älskar och de älskar och sedan,en dag,

tar kärleken slut (...) lika tvärt som den en gång verkade uppstå

eller så fortsätter kärleken tills det att tiden tar slut

eller så är den omöjlig från början

men ändå oundviklig.

Måns Kallentoft

(jag ber om ursäkt om det finns felaktigheter i den återgivna texten)

Tågresan är målet.

Svensk sommar.

Sol och moln. Gröna skogar, ängar och åkrar som böljer i vinden.
Hagar med hästar och kor. Föl som ivrigt stapplar efter sina mammor. Kalvar som ligger tryggt i det höga gräset. Hundkex. Smörblommor, blåklockor och prästkragar.
Ipoden spelar Bob Marley när jag färdas längs grusvägar, intill röda hus, vita knutar och glittrande vattendrag.
Det är underbart. Härligt.

Jag är ensam på ett tåg.
Det gör inget.
Jag är här och nu.

Solen strilar vackert, oerhört vackert mellan klorofyllgröna blad.

The Sun is Shining.
Semesterlediga slappar i solstolar mellan gräsklippande och verandabyggande.
Barn hoppar glatt på jättestudsmattor och jag saknar inget.

Mina converse visar vägen.

Singelhelg.

Friday I´m in Love: Underbar middag på Bistro Ruby. Vinet, sällskapet, maten, atmosfären. Han och jag i harmoni, fint att ses igen.

Saturday Fever: Sedvanlig tex-mex-middag och vitt vin inledde schlageraftonen. Efter den eurovisionistiska floppen, vars vinnarlåt jag inte längre minns hur den låter, kom taxin likt en vit springare och förde oss till balen baren. Man måste inte gilla musiken i sig, men det är svårt att låta bli att ha roligt i en schlagerbar. Igår var inget undantag. Oh my god. Det var så roligt att både jag och min nyaste syster idag har konstaterat att vi har träningsvärk i magen efter alla sköna skratt under natten. En av mina favoriter i den stora eurovisionsschlagerfinalen var det franska bidraget. Det är något med de franska männen liksom det franska språket som gör mig fånigt knäsvag.

Sunday, Bloody Sunday: Härligt bakis. Mall-walking i Solnas aningen sovande galleria. Hamburgare ordnade känslan av tomhet i magen, nyaste systern stod för skönaste sällskapet och en egenfixad fruktsallad på en filt i parken var mysigare än det mesta. Roligast av allt var kanske ändå provrumsincidenten. Jag och F var inne i ett jättelikt provrum på H&M och provade kläder när jag fick för mig att prova en sexig korsett i storlek 38. Det skulle jag inte ha gjort. Väl på ville den aldrig mer komma av. Den satt som berget. Medan jag nästan naken i panik ålade runt hela provhytten för att få av mig det porriga plagget låg F på golvet och vred sig av skratt. Note to self: korsetter ska ej förväxlas med sexiga linnen, korsetter är till för att hålla in och hålla upp, inte för sensuella förförelsetricks.

Ett möte förlänger livet.

Kom gående över torget i morse, på väg hem.

Solen sken och jag slog mig ner på bänken utanför kaffebaren med varm choklad, en västerbottentoast och min nya bok.
Det var så där ljuvligt härligt som det kan vara när kroppen för en liten stund är alldeles harmonisk. En gråhårig gammal dam kom och satte sig intill mig. Vi pratade en lång stund om allt mellan himmel och jord och den 91 åriga damen berättade att hon var övertygad om att en positiv inställning förlänger livet. Hon var så söt, klappade mig på armen och log med sitt rynkiga ansikte.

Rusig av alla sköna känslor gick jag hem och kände mig glad resten av dagen. Tack lilla damen.

Bridget Jones i Mariahallen.

I handen hade jag pengar, en ny pocketbok och min bh.
Framför mig stod en av mina grannar.
Jag studerade hans varor medan de passerade framför kassörskan.
Chips, konservburkssoppa och kexchoklad.
Jag lade min avokado och burken med räkor bakom ungkarlsmaten och började fantisera om att han tittade på mig igenkännande, hälsade och började prata. Det ena ledde till det andra och till sist gick vi hem till honom och käkade ihop. Kanske skulle vi lyssna på någon ny bra skiva. Kexchoklad, chips och avocado. Sådär lagom singel-sunk-romantiskt liksom.
Jag noterade att han var snyggare än vanligt och undrade varför han inte hälsade. Jag som känt mig extra gorgeous på sistone efter att bästa vännen F sagt att klockan stannade när han såg en nytagen bild på mig häromdagen. Ja, jag vet, det är inte särskilt trevligt att skryta om komplimanger man fått (vem tror jag att jag är egentligen?), men det jag vill säga är att grannen hälsat på mig när jag har varit både bakis och betydligt mer oattraktiv än idag. Kanske blev han generad av att se mig stå där med en bh i handen. Kanske skämdes han över mängderna med chips och godis han var på väg att köpa.
Men nä.
Jag hade fel.
Han lät bli att hälsa av den enklaste av anledningar: han kände inte igen mig.
Han har antagligen aldrig någonsin sett mig tidigare.
Den snygga mannen var nämligen inte min granne.
Det var Alexander Skarsgård.

Maten och tiden.

Helgen som gick.

Plättar och glass vid skrivbordet när alla gått hem.
Corona med vänner från förr.
Kebab som smakade minnen jag lagt i burken på översta hyllan.
Bresaola och baugette hemma på Söder.
Wok med vin, vän och familj.
Drinkar, kavajmän, bartendrar och turister.
Vatten med söt kille på OP 12.
Sallad och mer vatten, närhet och skratt.
Latte med ny vän.
Pasta med Scampi som tack för hjälpen.
Toblerone för att stilla begäret.
En grön groda i förbifarten.

Ett telefonsamtal från någon man tycker om.
Ett mail till en vän jag saknar.

...

Trapphusets kalla golv kylde hennes nakna fötter.
Hon ville säga något men vågade inte. Vågade inte vara modig.
När hon tänkte efter insåg hon att det var lika bra.
Det hade varit bortkastat.
Det fanns ingen där som ville höra.
Hon stängde dörren och kröp tillbaka ner i sängen.
Telefonen ringde och vardagen klev in.
Efter samtalet kände hon sig som vanligt.
Det enda som dröjde sig kvar var en doft av indisk take-away.

Kvällsbön.

Kära (käre?) Gud,
vad du än gjorde så blev det inte bättre. Eller är våld kanske ditt sätt att hjälpa? Att bryskt brotta ner mig och fullkomligt kollapsa mig var inte nödvändigt alls. Jag ville ju få nya krafter och känna mig oövervinnlig. Istället blev jag plötsligt ännu tröttare, fick ont i hela kroppen och började...ähm.. äsch, eller ok, jag började gråta. På Ica. På lunchrasten. Tramsigt om du frågar mig en annan dag, men idag fanns det liksom inte någon hejd. Med ögon röda som på en albinokanin hade jag inget annat val än att erkänna för mina medarbetare att jag var tvungen att gå hem. Nu har jag inget bättre för mig än att ligga i soffan, insvept i ett täcke, tokmätt efter att ha proppat i mig en pizza och känner mig alldeles, alldeles trött.

Så, Gud, om du vill ta chansen att göra om och göra rätt så har du hela natten på dig.
Jag skulle verkligen behöva gå till jobbet imorgon den där grillfesten på lördag.

Morgonbön.

Kära Gud,
jag känner att jag kanske är lite sent ute, men någon har sagt att kontakta dig är lite som att gå med i facket, du finns där och kan hjälpa fast man inte var medlem från början. Nu undrar jag om du skulle kunna strö lite av det där lyckoströsslet du hällde på killen i grottan den där gången för länge sen? Du vet, han som var död men som du skickade iväg på värsta uppdraget vid påsk. Han lyckades tydligen rulla bort en bautastor sten efter att du hade hjälpt honom och, Gud, om du kan hjälpa mig att rulla in 200 cyklar i butiken nu på morgonen vore jag oändligt tacksam.

Tack på förhand.

jobb-igt.

Jag hör er. Jag hör vad ni säger.
Mitt svar förblir detsamma.
"jag vet, men ni förstår inte, jag ska bara, det är liksom en nödsituation, det hänger på mig och det måste bli gjort"

Det är ju löjligt egentligen.
Jag vet det.

Någon som har en soffa och ett täcke att låna ut?
Jag kommer gärna över och tar emot lite närhet.
I soffan, intrasslad i täcket.

twentyfourseven

Ähm. Jag kom just hem.

Jag jobbade över lite. Med min chef.

Känn på den.
Imorgon börjar jag klockan 8.
Om tre och en halv timme alltså.

Hej!

Kollade just besöksstatistiken.

Jag vill hälsa till min faster i Mantorp.
Till er som hittat hit från Lund och Borås.
Till en och annan i Stockholm och till min lillasyster i Linköping.

Dagen finaste:

Någon sa att någon annan hade sagt att jag har ett fint hjärta.
Hjärtat ifråga lyckoskuttade så att jag blev alldeles varm.
Sedan sa jag att jag tyckte samma sak.

Ska bara, ska bara, ska bara...

Stressad. Ont i magen. Urinvägsinfektion. Arg. Ledsen.
Trött, så jävla trött.
Det är snart dags att ta tag i det här.
Jag ska bara.

Shopping makes you happy. I promise.

Det verkade alltför dystert att gå ned och ta tunnelbanan tillbaka till Söder. Jag behövde inte åka någonstans. Möjligen hem till tvättmaskinen och den ostädade lägenheten. Alternativet var så mycket trevligare. Loppmarknaden och myllret av människor på Hötorget. Jag gick dit, tittade och tog lite bilder. Radio huvud stod på Magnus Uggla-repeat. Pratade tidigare idag med någon om mat. Plötsligt, nu ikväll, slog det mig, jag har bytt ut mat mot kläder. Kanske har det i mitt tidigare liv varit så emellanåt att jag ätit mig glad. Numera blir jag glad av kläder. Idag fick jag ett par nya converse.

Förutom conversedojjorna hittade jag även ett DAY Birger et Mikkelsen-linne och en söt kofta på Åhléns. Hade jag varit en av de tusentals bloggare som publicerar dagens outfit hade jag antagligen lagt ut bilder på dessa inköp här och nu, men en vanlig kofta är väl inte så värst intressant att visa upp och linnet, oh my god, linnet, det sparar jag för speciella tillfällen.

Vänner och familj är det bästa som finns!

Mobilen piper med jämna mellanrum i mitt liv. Ibland när jag åker buss brukar jag sitta och bläddra bland gamla meddelanden, det är som att läsa i en dagbok. I natt när jag åkte hem från jobbet och kände mig lite utbränd och inte så lite ensam, var de där meddelandena min räddning. Jag läste och log. Påmindes om att jag har vänner, familj och människor omkring mig som bryr sig. Jag är en del av andras liv. Precis som de är en del av mitt liv. Det är en fin känsla.

Finaste sms:et igår, från en killkompis som vill ses fast jag aldrig har tid:

"Jag lägger den bollen i dina händer. Jag kan när du kan, sov vackert min vän."

Ler ännu mer när jag ser alla söta sms-smeknamn jag blivit tilldelad under veckan, det är ganska härligt att bli kallad för sweetie, sötnos, honey, puffan, grodis, lilla gumman och gulliga du. Det gör saker med självkänslan för en liten tjej.

Alldeles , alldeles underbart.

Ljuvligt, skulle min mamma säga. Hon använder ordet ljuvligt om väder och tillfällen när det är sådär alldeles, alldeles underbart härligt.

Härligt. Ljuvligt. Underbara ord.
Jag vaknade imorse och det var härligt.
Jag gick längs Hornsgatan i solen och det var ljuvligt.

Converse:n på, nya glossy magazines i en påse, en varm tröja om det blir kyligt.
Nu: ensam-kvalitetstids-fika på kaffebarens uteservering.

Jodå.

Det blev en alldeles underbar söndag.

Snart dags för ett vårskrik?

Jag känner hur det kommer. Äntligen. Underbara känsla. Det har liksom krypit på mig de senaste dagarna.

Världen kommer till mig i fyrkantiga bilder. Det har blivit dags att släpa omkring på kameran igen.

Jag känner mig lite som jag tror att killen i vita kostymen känner sig i videon till nya singeln "Happiness" med Goldfrapp.

Ibland så...

..är det så härligt att vara jag!

Och, ibland borde jag verkligen lyssna på vad mina vänner säger.

Våren är här!

Bleu, bleu, le ciel est bleu... ibland kan man bli lycklig av något så futtigt som en liten promenad till bussen. Vitsippor och gröna blad som trasslar sig upp genom allt det bruna.

Finns det något sötare än små barn som säger "Hej, vad heter du?"
"Hej, vad heter du?"
"Alexandra."
"Jaha. Jag ska springa ett varv runt huset. Mamma sa det. Jag har inga kläder på mig för mamma ska bara hämta sin plånbok i bilen. Hejdå."


Dagens outfit: prickiga converse, randiga strumpor, uppvikta jeans, vitt linne. Do you love it?

Åh. Jag är en svag människa. Simplaste sorten. Här sitter jag på bussen och lyssnar på själlös pop för att vakna och så känner jag plötsligt hur det smyger sig fram ett litet sug efter mynta och lime. Bäst jag byter låt.

På resande fot.

Det är mörkt på torget nu.
Jag plockar ihop mina saker och åker till Solna.
Lyssnar på Les Fatals Picards och fantiserar om att åka vespa i Paris.
L'amour à la française.
Det kanske är till Paris jag ska åka på min semester?
Äsch. Nästa låt på spellistan är nåt med Bob Marley, nu vill jag såklart åka till solen istället.
Ladytron -weekend i London.
Jefferson Airplan -resan går till New York.

Imorgon ska solen lysa över Stockholm.
Trevlig helg.

Lyckoskutt.

Är ensam för ovanlighetens skull och njuter av att sitta vid skrivbordet framför fönstret.

Tittar ut på mitt favvo-torg.

De japanska körsbärsträden har börjat blomma och mitt hjärta vill lyckoskutta av alla vårkänslor som trängs i mig. Eller så är det kanske Lykke-skutt. Köpte just Lykke Lis fantastiska debutalbum "Youth Novels". Ååh, det är bra. På riktigt. En singel hon släppte lite tidigare är Everybody but me. Lyssna på den.

Mitt ex nya tjejs deo.

Höjden av ironi måste vara när man sover över i sitt eget hem och råkar låna sin förra killes nya tjejs deo?

Familjelycka.

Familj. Känn på ordet. Ett ord med helt olika betydelse beroende på var man befinner sig i livet. Konstaterar att många av mina barndomsvänner har egna familjer med barn i skolåldern. Vissa har gift sig och skilt sig och gift sig igen.

Igår, när mamma och jag motionerade oss genom Ikea i Linköping såg jag dem. Jämnåriga kvinnor som trött släpade omkring på vagnar överfulla med barn, vasen Vas, tyget Gunvor och arbetslampan Mörker i jakt på hemtrevlighet och familjelycka. De skällde på medhavda män med svåra symptom karakteristiska för hypoglykemi.

Inne på H&M orkade en mamma inte köa till provrummet och provade istället en alltför liten klänning i hörnet av butiken.
"Jag känner mig ful och tjock" sa hon medan hon kråmade sig framför spegeln, sin man och finniga tonårsson.
"Äh, va fan, ta den där nu, det spelar väl ingen rol" svarade hennes okänsliga tjockskalle till man. Jag betraktade hur de gick arm i arm till kassan.

Hur står det till med lyckan egentligen?

Just nu är min vän min familj,
jag bor på hennes soffa,
det är tur för mig.

Mallwalking

Jösses. Hur patetiskt har jag blivit när jag en söndagmorgon i det fridfulla Linköping sitter och kollar facebook och mina vänners bloggar och känner ett litet sting av avund när jag läser att de ligger hemma och är bakis?
Jag bokar raskt in lite kvalitetstid med min mor. Vi tänkte motionera. I ett köpcentrum. Vi lärde oss det i Santa Barbara.
Mohahaha!

"All this from mall walking?! You bet. Walking is America's #1 aerobic exercise, and not just because it's easy. It works! And walking in a mall helps you excuse-proof your exercise program. No need to worry about weather, bugs, traffic, sunburn, or any other outdoor exercise hazard. You can even window shop at the same time! "

källa:www.walksport.com

En påse gott och blandat vore fint.

Linköping. Alla sover och jag sitter ensam vid köksbordet med en kopp te och en trave funderingar.

Mobilens pipande påminner om vad jag missar för roligheter därhemma. Hemma i Stockholm. I ett svagt ögonblick fantiserar jag busigt om grodor och saltlakrits. Jag vet bättre än att blanda ihop dem.

Glad Påsk.

Ibland firar man påsk med familjen. Ibland inte.

Ibland äter man lamm. Ibland är man ett lamm.

Ibland är man lam. Förlamad.

Hem ljuva hem är någon annans borg.

Gästspelar i en tom lägenhet som varit mitt hem. Nu är den främmande och det luktar annorlunda.

I vägskälet gick vi åt olika håll.

Singel.
Plötsligt ter sig världen lite annorlunda.

Hopplöst. Hopplost. Lost.

Det är inte som förut. Jag har flyttat.
Gått vidare, tagit steget eller vad man nu vill kalla det. Det var ett tag sedan nu.

Jag har en vän. Hon låter mig vara hopplös i soffan kväll efter kväll. När jag inte orkar mer säger hon att hon förstår.
Hon finns där. Underbara vän.

Skottdagen

Solen skiner.
Det är vår i luften.
Genom ett skitigt bussfönster tittar jag på en man från ett annat land. Eller egentligen tror jag inte att han har något hemland. Nu står han här i sitt lånade land och spelar dragspel klockan halv nio en fredagsmorgon i februari. Det är soligt men fortfarande kyligt i luften. Jag undrar om det blir kallt om hans spelande fingrar. Jag hör honom inte. Ipoden spelar Jefferson Airplan, The Doors och Dolly Parton. Jag ser på mannen. Vem är han egentligen? Hur ser hans livssituation ut? Pratade han med frugan vid frukostbordet i morse om att han tänkte stå på Odenplan och spela idag?

Saker jag gillar just nu: Aftonbladet.se:s krönikor. Små ljusglimtar i tillvaron. Egentligen är det Kitty Jutebring jag gillar. Jag beundrar henne, hon är coolare än de flesta.