vad du än gjorde så blev det inte bättre. Eller är våld kanske ditt sätt att hjälpa? Att bryskt brotta ner mig och fullkomligt kollapsa mig var inte nödvändigt alls. Jag ville ju få nya krafter och känna mig oövervinnlig. Istället blev jag plötsligt ännu tröttare, fick ont i hela kroppen och började...ähm.. äsch, eller ok, jag började gråta. På Ica. På lunchrasten. Tramsigt om du frågar mig en annan dag, men idag fanns det liksom inte någon hejd. Med ögon röda som på en albinokanin hade jag inget annat val än att erkänna för mina medarbetare att jag var tvungen att gå hem. Nu har jag inget bättre för mig än att ligga i soffan, insvept i ett täcke, tokmätt efter att ha proppat i mig en pizza och känner mig alldeles, alldeles trött.
Så, Gud, om du vill ta chansen att göra om och göra rätt så har du hela natten på dig.
Jag skulle verkligen behöva gå till jobbet imorgon den där grillfesten på lördag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar