tisdag 13 maj 2008

...


Trapphusets kalla golv kylde hennes nakna fötter.
Hon ville säga något men vågade inte. Vågade inte vara modig.
När hon tänkte efter insåg hon att det var lika bra.
Det hade varit bortkastat.
Det fanns ingen där som ville höra.
Hon stängde dörren och kröp tillbaka ner i sängen.
Telefonen ringde och vardagen klev in.
Efter samtalet kände hon sig som vanligt.
Det enda som dröjde sig kvar var en doft av indisk take-away.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar