jobb-igt.

Jag hör er. Jag hör vad ni säger.
Mitt svar förblir detsamma.
"jag vet, men ni förstår inte, jag ska bara, det är liksom en nödsituation, det hänger på mig och det måste bli gjort"

Det är ju löjligt egentligen.
Jag vet det.

Någon som har en soffa och ett täcke att låna ut?
Jag kommer gärna över och tar emot lite närhet.
I soffan, intrasslad i täcket.