Mobilen piper med jämna mellanrum i mitt liv. Ibland när jag åker buss brukar jag sitta och bläddra bland gamla meddelanden, det är som att läsa i en dagbok. I natt när jag åkte hem från jobbet och kände mig lite utbränd och inte så lite ensam, var de där meddelandena min räddning. Jag läste och log. Påmindes om att jag har vänner, familj och människor omkring mig som bryr sig. Jag är en del av andras liv. Precis som de är en del av mitt liv. Det är en fin känsla.
Finaste sms:et igår, från en killkompis som vill ses fast jag aldrig har tid:
"Jag lägger den bollen i dina händer. Jag kan när du kan, sov vackert min vän."Ler ännu mer när jag ser alla söta sms-smeknamn jag blivit tilldelad under veckan, det är ganska härligt att bli kallad för sweetie, sötnos, honey, puffan, grodis, lilla gumman och gulliga du. Det gör saker med självkänslan för en liten tjej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar