En tid av spontana grillfester, långa härliga stunder på filtar i parker och på stränder, kyssar i den eviga solnedgången och rosévin på balkongen.
På sommaren behöver man aldrig sova och redan i oktober längtar man efter nästa ljuvliga semester. Värmebölja eller skyfall spelar ingen roll, bara den svenska sommaren kommer tillbaka. Det är lättare att gå upp på morgonen på sommaren, heter det. Sedan säger man liksom lite i förbifarten att man måste passa på medan det är ljust på kvällarna.
Det är så mycket som ska hinnas med den här tiden på året samtidigt som det råder något slags undantagstillstånd i det här landet. Man förväntas vända och vrida på sig och sin kalender för att hinna med alla sociala åtaganden medan alla har full förståelse för att så gott som alla professionella verksamheter är decimerade till det ibland orimligas gräns.
Semesterstängt är ett triumfkort som gäller utan undantag.
Jag hade tidig semester i år. Tre sköna veckor, två på Kreta och en i London.
Jag gillar det vi svenskar med få undantag förvandlas till kring midsommar, eller kanske redan i mitten av maj. Fria, livsbejakande människor som dricker ett glas vin trots att nästa dag är arbetsdag, som nakenbadar på natten och som grillar varje dag bara för att det hör till.
I London kände jag mig fri. Vi gick längs gatorna och jag levde upp. Vi drack Pimm´s med färsk frukt ute på trottoaren och vi fnissade i det höga gräset på Primrose Hill.
I Grekland var det lätt att vara sig själv, kroppen samlade energi under solen och tankarna flög fritt med kluckande vågor som enda distraktion.
Sommaren är härlig.
I höst ska jag bära kvar känslan inom mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar