Ända sedan jag var liten har min mamma pratat om resfeber. Hon har med sitt resfeberprat byggt upp en känsla i mig som aldrig tycks sina. Jag längtar alltid efter att lyfta min röda läderväska över tröskeln, stänga dörren till mitt hem och ge mig iväg utför gatan. Ibland längtar jag hem, kanske för att jag emellanåt måste mellanlanda i mitt vardagsliv för att uppskatta resan som tar mig bort från det.
En planerad resa är en evig källa till harmoni och mening, en skön känsla som räcker oerhört länge.
Längtan, upplevelse och minnen.
Just nu tänker jag på Kreta. Och på E. Två veckor tillsammans.
Resan är målet, aldrig har det känts så rätt.
Solen, värmen, närheten.
längtan och research
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar