Befinner mig på baksidan av den butik där jag jobbar, i min egen värld efter att ha avslutat ett telefonsamtal med min mamma. Hon kastade in ett "ibland blir du arg utan anledning" i en diskussion om relationer.
"Hur menar du då?" var min naturliga respons.
"Jag har inget bra exempel" fortsatte hon.
Nähä. Då är det väl så. "Ibland blir jag arg utan anledning."
Bra, då vet jag. För jag visste faktiskt inte att det var så. Jag brukar känna väldigt tydligt vad som irriterar mig. Men eftersom jag är uppfostrad i en konflikträdd familj är det enklare att spara känslorna på insidan. Och, ja, ibland blir jag arg, mest när jag känner mig missförstådd. Ibland blir jag så glad att jag tappar andan. Emellanåt är jag ledsen. Då kan jag bli så ledsen att jag ligger på min säng och bölar i kudden i en halvtimme eller så. Sedan, när mascaran sitter som en poststämpel på örngottet känns det oftast lite bättre.
Men, det var inte det jag ville berätta. Egentligen.
När jag stod där ute på baksidan bland kartonger och bråte som vinden samlat ihop, hörde jag hur grenarna i trädet intill mig rörde sig ovanför mitt huvud. Jag tittade upp och såg två skogsduvor som flaxade runt. Den ena följde efter den andra genom lövverket och verkade lite angelägen. Parningstid, tänkte jag. Plötsligt fick jag en avbruten (avbiten?) kvist i huvudet. Jag tittad upp igen och såg hur den ena fågeln mer eller mindre ofrivilligt fann sig i att bli puffad på av den andra.
Sedan hände det konstigaste jag varit med om på länge.
Den ena fågeln släppte ifrån sig ett ägg. Splash. Det landade mitt på asfalten en halv meter ifrån mig. Äggskal for runt och det som var tänkt att bli en ny duva skvätte upp på mig. Jag stod som fastvuxen. Vad gör man? Det är ju knappast läge att försöka rädda den för tidigt födda fågeln. Jag lät det ligga kvar. Var det fel? Med små skärvor av äggskal och stela äggvitefläckar fortsatte jag med det jag skulle göra. Inte helt oberörd.
Kutter, kutter, hördes från trädet. Var det mamma-duvan som insåg sitt misstag? Att hon släppt ägget på fel ställe? Var det missfall? Eller ännu värre, var det kanske den efterhängsna herr-duvan som tvingade fram en abort?
torsdag 14 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar