hemlös sorterar sina tankar genom kreativt pyssel

 

Resfeber, längtan och minnen.

Ända sedan jag var liten har min mamma pratat om resfeber. Hon har med sitt resfeberprat byggt upp en känsla i mig som aldrig tycks sina. Jag längtar alltid efter att lyfta min röda läderväska över tröskeln, stänga dörren till mitt hem och ge mig iväg utför gatan. Ibland längtar jag hem, kanske för att jag emellanåt måste mellanlanda i mitt vardagsliv för att uppskatta resan som tar mig bort från det. 

En planerad resa är en evig källa till harmoni och mening, en skön känsla som räcker oerhört länge.

Längtan, upplevelse och minnen.  

Just nu tänker jag på Kreta. Och på E. Två veckor tillsammans. 

Resan är målet, aldrig har det känts så rätt. 

Solen, värmen, närheten. 

längtan och research

väderleksrapport

7 dygnsprognos från Kreta, Grekland. 

frukost on my own

vaniljyoghurt

hallonochblåbär

färskpressad apelsinjuice

kiwi

banan

linfrön

en sväng till kyrkan

I morgon ska jag gå på bröllop.

Det känns alldeles härligt i hela kroppen.

södermalmshybrider

Lyssnar på Lily Allen och äter vaniljyoghurt med fruktsallad. Det ni.

Vi åkte genom Hammarby Sjöstad och hittade en stadsdel som sjuder av liv. Från gatan kändes det lyxigt och jag undrade vilka det var som satt i fönstren på de många restaurangerna. Södermalmsbor som vill ha en exklusivare touch på tillvaron men känner att Östermalm är på fel sida om vattnet liksom vice versa, folk från Östermalm som tycker att bohém chic är det nya svarta men inte vågar ge sig in i gyttret på Söder? 

Efter Hammarby svängde vi in på Södermalm och kände oss hemma när vi trampade fram längs Götgatan. Medis var fullt av klämdagslediga människor och vi undrade ovant om man som cyklist skulle stanna vid rödljuset intill Björns trädgård eller inte. 1,5 mil senare var jag hemma. 3-växlat är kanske inte att rekommendera för längre sträckor...

själv, men inte ensam

Det känns som om det är lite sorgligt att sitta ensam hemma på golvet med en tallrik uppvärmda wokgrönsaker, men det är det inte, jag har det bra.

Micke, Mc Donald´s och dumburken.

Jag åkte från jobbet hungrig. Stannade motvilligt på Mc Donald´s i Slussen och åt cheeseburgare och minimorötter tillsammans med min lika hungriga kollega. För att göra en lång historia kort så kan jag bara hastigt nämna att jag fick en cheeseburgare på köpet. Min kollega sa att jag kunde ge bort den till en uteliggare. Bra idé, tänkte jag och knölade ner den i min handväska. Vi skildes åt vid tunnelbaneperrongen och jag började såväl resan hem till Sumpan del Sol som jakten på en uteliggare. Det hänger och slänger trashankar lite överallt på T-centralen så här dags på dygnet, men ingen verkade vare sig hemlös eller hungrig. På perrongen träffade jag Micke, en kille som är en del av det kompisgäng jag är lite intrasslad i. Han fick min hamburgare. Sedan åkte vi blå linjen och jag tänkte för mig själv att det var trevligt att ses utan en drink i handen, bara vara så där som man är mest. Vi pratade om semesterplaner och jag rodnade när jag berättade att jag skulle åka på semester med min pojkvän. Jag vet inte varför. Men, det är liksom lite pirrigt att säga "jag har pojkvän". Det låter så dramatiskt. 

Jag, kvinna, trettioett år, rodnar när jag berättar för någon att jag har pojkvän. hallelujah.

Micke klev av innan mig och jag roade mig en stund med att läsa dagens nummer av gratistidningen City. 

"Kasta ut dumburken. Upplev livet!"

Underbart, jag är inte ensam, det är fler som har valt ett liv utan TV. 72-årige Simo Leskisenoja har levt ett innehållsrikt liv utan TV och jag känner mig genast tryggare i mitt beslut att skippa dokusåpor, filmer med reklamavbrott och tv-sända välgörenhetsgalor.  

"Allt fler odlar cannabis hemma"

Jag undrar hur vanligt det är med marijuana och hasch ute i stugorna, påskyndar finanskrisen billigare och alternativa sätt att göra av med några hjärnceller?

 

söndag kväll

Helgen började fint med en skön spelning i Hjorthagen. E med syster och vän spelade på en privat fest och jag åkte dit efter jobbet. Jag slogs än en gång av värmen dessa människor utstrålar. Vi drack öl och pratade i munnen på varandra. 

Lördagen började lika fint med en lång sovmorgon, en sån där man bara kan unna sig när man inte har barn. Vi åt frukost på balkongen, underbar hallonochblåbärs-smoothie och omelett. Solen sken och inbjöd till att sitta kvar, trots obekväma stolar av plast och den hårt trafikerade Sveavägen. Vi satt där, länge, han och jag. Pratade om oss och om hur våra liv sett ut innan vi träffades. Det är en spännande resa att lära känna någon. Vissa orkar man inte lära känna, man håller dem på bekvämt avstånd och kallar det ytliga för vänskap. Andra kan man inte få nog av. Människor som förtrollar ens hjärta och sinnen. 

På kvällen, efter att jag i åtskilliga timmar letat efter en klänning till det stundande bröllopet, sågs vi över en enkel middag i mitt kök. Vägen till en mans hjärta sägs gå via magen, jag tror att en av vägarna till Es hjärta går via en mellis på The Cottage. Vi drack en sömnig öl och promenerade sedan raskt hem i majnatten.

Söndag. Härliga söndag. Vi vaknade och åt lördagens favorit i repris, smoothie och omelett, denna gång med knaperstekt bacon, champinjoner, ost och tomat. Frustrationen över att inte hittat någon klänning drev mig tillbaka in till city och jag finkammade Zara, Mango, MQ, Åhléns och små butiker med fantastisk service och diskreta prislappar. Halvt panikslagen konstaterade jag vid fyratiden att möjligheten att hitta en klänning började bli hyfsat begränsad. Jag höjde min inköpsbudget med 500 pengar och begav mig till NK. När jag steg in genom dörrarna var min enda tanke att någonstans i det enorma varuhuset väntade en klänning på mig. Det gjorde det. Efter mycket galgpetande och några misslyckade provningar i de emellanåt ganska luxuösa provhytterna gick jag in på Tigers minimalistiska avdelning. Vackra kostymer och stilrena plagg i långa rader längs med väggen. Jag tog med mig två klänningar in i provhytten. En av dem hänger nu på en ful plastgalge i Sundbyberg. Hemma hos mig. Underbart. 

Om elva dagar åker jag till Grekland. 

Om elva dagar börjar mitt liv ta en ny riktning, jag har lovat mig själv det. Resan är målet.

den efterlängtade klänningen

...

"Du får ringa när du vill" skrev han i ett sms. 

ett möte

Spärrvakten, en äldre man från vad jag tror måste vara någonstans i Västindien, log mot mig när jag passerade hans inglasade lilla arbetsplats. Jag log tillbaka. Han höjde sin kaffekopp och skålade. Jag log lite till och gick ut i den kyliga vårnatten.

kutter, kutter

Befinner mig på baksidan av den butik där jag jobbar, i min egen värld efter att ha avslutat ett telefonsamtal med min mamma. Hon kastade in ett "ibland blir du arg utan anledning" i en diskussion om relationer.
"Hur menar du då?" var min naturliga respons.
"Jag har inget bra exempel" fortsatte hon.
Nähä. Då är det väl så. "Ibland blir jag arg utan anledning."
Bra, då vet jag. För jag visste faktiskt inte att det var så. Jag brukar känna väldigt tydligt vad som irriterar mig. Men eftersom jag är uppfostrad i en konflikträdd familj är det enklare att spara känslorna på insidan. Och, ja, ibland blir jag arg, mest när jag känner mig missförstådd. Ibland blir jag så glad att jag tappar andan. Emellanåt är jag ledsen. Då kan jag bli så ledsen att jag ligger på min säng och bölar i kudden i en halvtimme eller så. Sedan, när mascaran sitter som en poststämpel på örngottet känns det oftast lite bättre.

Men, det var inte det jag ville berätta. Egentligen.

När jag stod där ute på baksidan bland kartonger och bråte som vinden samlat ihop, hörde jag hur grenarna i trädet intill mig rörde sig ovanför mitt huvud. Jag tittade upp och såg två skogsduvor som flaxade runt. Den ena följde efter den andra genom lövverket och verkade lite angelägen. Parningstid, tänkte jag. Plötsligt fick jag en avbruten (avbiten?) kvist i huvudet. Jag tittad upp igen och såg hur den ena fågeln mer eller mindre ofrivilligt fann sig i att bli puffad på av den andra.

Sedan hände det konstigaste jag varit med om på länge.

Den ena fågeln släppte ifrån sig ett ägg. Splash. Det landade mitt på asfalten en halv meter ifrån mig. Äggskal for runt och det som var tänkt att bli en ny duva skvätte upp på mig. Jag stod som fastvuxen. Vad gör man? Det är ju knappast läge att försöka rädda den för tidigt födda fågeln. Jag lät det ligga kvar. Var det fel? Med små skärvor av äggskal och stela äggvitefläckar fortsatte jag med det jag skulle göra. Inte helt oberörd.

Kutter, kutter, hördes från trädet. Var det mamma-duvan som insåg sitt misstag? Att hon släppt ägget på fel ställe? Var det missfall? Eller ännu värre, var det kanske den efterhängsna herr-duvan som tvingade fram en abort?

diskning i sumpan del sol

Står och diskar. 

Tankarna blandas med diskmedelslöddriga gamla matrester. 

Jag låter hjärnan leka fritt. 

Hackad spenat i blaskigt vatten. 

GI-diet. 

De starka, härliga kvinnorna från i helgen. 

Min vän som vill att vi ska ses och fota igen. 

Resan till Grekland. 

Illaluktande smoothie som fastnat på insidan av ett glas. 

Ett glas rosé med vänner på närmaste restaurangen i kväll. 

Kärleken, leder den framåt eller ska jag fortsätta finnas i nuet? 

Halväten hemmagjord hamburgare med dressing som är genomskinligt stel. 

Semester snart. 

Vet inte om jag orkar ringa till pappa. 

En skvätt äppeljuice på diskbänken. 

Högsta chefen på besök idag, jag visste vad han skulle säga. 

Framkallade bilder i brevlådan. Minnen på papper. 

En trasig påse med hälsogodis. Löjligt ord, hälsogodis.

Min mobil är tyst, alldeles för tyst.

girl power

I lördags var jag på möhippa. Lite läskigt eftersom jag inte kände dem så väl. Konstigt att jag gick då, kan tyckas. Men det kändes viktigt. Det var en syster till någon som står mig nära. Och när han sa att vi var redo för att skicka mig på möhippa med hans syster, då ville jag inget hellre. Det var en underbar samling tjejer. Kanske har jag aldrig mött kvinnor som dem tidigare. Jag återkommer i ämnet. Men, girl power var de enda jag kunde tänka på när jag vandrade omkring bland tallarna på Äventyrsbanan i lördags. 

modig människa

i behov av en liten paus, om så bara den minsta som finns.

mensvärk.

trött.

mail från en pappa som inte finns.

regn och moln.

ostädad lägenhet, otvättade kläder och odiskad disk.

arg på mig själv.

jag viftar med händerna i luften, som för att sudda bort det tråkiga.

där bakom ser jag det andra.

en härlig helg.

sol.

gemenskap.

värme, kärlek och förtroende.

en bokad resa att längta efter.

en god gärning.

en solig dag på en strand på gotland

...

härifrån och framåt.

jag och vi

En av mina finaste vänner har träffat någon. 

De äter pizza, pratar fotboll och dricker öl. 

Sedan berättar hon om hur han skiljer sig från resten och jag hör i hennes röst att han betyder något. Vi fnissar och skvallrar hela vägen från Odenplan till Sundbyberg. 

Idag sa hon "vi ska". Hon har blivit vi med någon. 

Det är härligt, jag är så glad för hennes skull.

i love you, liksom.

Jag har sagt det många gånger, utan att säga det högt. 

Säg det nu då, säg det, säg det, säg det.

Jag ville säga det. 

Nu har han lämnat några bra-att-ha burkar i mitt badrumsskåp.

Det känns fint.

helg vs. måndag

Sitter vid köksbordet och njuter av ensamheten. 

Äter italienska favoritoliver direkt ur burken och dricker te med mer mjölk än vatten. 

Helgen har just passerat. 

Rädslan för att åka den nya berg och dalbanan på Gröna Lund. 

Vänner och gemenskap.

Ny dag.

Solen som värmde oss när vi satt i parken på Söder. 

Fnitter, härliga anekdoter och tjejsnack om livet, sex och shopping. 

Ruset när alkoholen lät självförtroendet styra våra steg på dansgolvet.

Klackar mot asfalten mellan nedsläckta hus. 

Ipren och stora glas med vatten.

Ny dag.

Take Away picknick på filt under sol och moln.

Trevande fingrar, beröring som sa mer än orden vi inte säger. 

TV-dinner.

Puss på kinden.

Puppy love.

Sol och värme.

Insane in the brain.

Årets första besök på Gröna Lund avklarat. 

Härligt. 

Sju vuxna som roade sig en hel kväll utan alkohol eller andra centralstimulerande medel, det är liksom old school glädje. Jag hade sedan innan flaggat för att Uppskjutet och Fritt Fall inte var aktuellt för min del. Sist jag testade fick jag panikångest. På riktigt. Trots att jag åkt flera gånger tidigare. Men, jag är inte den som är den... istället roade jag mig med att åka "Insane". Det var en upplevelse utöver det vanliga. Jesus. Jag hetsåt en påse godis i kön och var väldigt nära att trots ivriga påhejningar banga när det var min tur att hoppa upp i stolen. När jag kom ner på backen igen såg jag att det var flera missade samtal på min mobil. Det var Carlos som ringt för att berätta att åkturen innan min hade drabbats av ett litet missöde. 

En av vagnarna hade stannat uppochner. 

Längst upp. 

My god. 

Hade jag vetat det hade det varit mycket enkelt att kliva ur kön.