vårkänslor

Upp och ner, hela tiden. Mitt liv, eller kanske snarare mitt inre liv, är som en bergochdalbana utan slut. Varje morgon vaknar jag glad och förväntansfull inför en ny dag. Faktiskt, jag vaknar på gott humör varendaste dag. Nästan. Att sova är min räddning. Oavsett hur hemsk en dag har varit så återfår jag hoppet efter att ha sovit i åtta timmar. Ena dagen stressar man skiten ur sig på jobbet, nästa dag missar man bussen på väg till nån kul grej, en morgon tröttnar någon på en och skäller ut en efter noter och en tredje dag trampar man i någon intelligensbefriad hundägares söta lilla hunds jävla skithög. Men ändå, nästa morgon... är det en ny dag.

Idag är det en sån där ny dag. 

Pratade i telefon med E som jobbade i studion. Solen sken in genom fönstret och vi bestämde att vi ska åka på semester. Tillsammans.

I väntan på att tvätten skulle torka hängde jag kameran runt halsen och gick en skön promenad i kvarteret där jag bor. Snödroppar och takdropp kändes härligt befriande.

Pratade med en kollega i butiken. Han berättade att allt fungerat bra idag och att han tyckte mitt och våra andra kollegors nattprojekt blev väldigt lyckat.

Gick för att köpa bröd på konditoriet med roliga tårtor i skyltfönstret och fick ett bröd gratis av den vänliga tjejen bakom disken. 

Små, små fantastiska saker som utgör livet. 

snart kan man hänga upp en blomlåda på sin lilla balkong