fredag, lördag, söndag.

Söndag kväll och det är snart en alldeles vanlig måndag. Vardag igen efter ljuvliga helgdagar. Slutade jobbet vid fem i fredags och cyklade hem till lägenheten i regnet för att bara hänga för mig själv. Det var så himla avkopplande att sitta i min lilla soffa och pilla med några räkor jag tinat från frysen och titta på filmer jag hyrt på cdon. Efter filmerna bläddrade jag i några nyinköpta magasin och åt hallon och blåbär i vispad grädde, fortfarande sittandes i soffan. Antalet gånger jag suttit så där och faktiskt bara njutit av stunden kan man nog räkna på ena handens fingrar. Men, det gjorde något med mig och jag har surfat på den där känslan hela helgen. När vi vaknade på lördagsmorgonen gick vi till systembolaget och fnittrade mellan hyllorna när vi skulle hitta Strongbow, välja rosévin och rätt öl. Strongbow är den enda cider jag gillar, allt annat är för sött. Efter att ha bestämt mig för att avboka kvällens sommarfest med jobbet åkte jag och E till Telefonplan och det fyrtioårskalas som började klockan sex på en bakgård i ett lummigt lägenhetsområde. Partytält, lekar, bål, plastmuggar och papperstallrikar, en blommande gräsmatta att sjunka ned med högklackade skor i, vackra snittblommor i glasvaser och en massa människor jag aldrig träffat tidigare. På vägen dit, på tunnelbanan, kände jag hur svetten bröt fram i mina händer, hur pulsen ökade när vi pratade om vilka som skulle komma. Min blus klibbade mot ryggen trots att det var svalt i tåget och jag oroade mig för om jag skulle hamna vid ett bord med människor jag inte skulle känna mig bekväm med. Så var vi framme. Och rädslan försvann. Människorna log mot mig och jag var bland vänner. Där var killarna som var gifta med varandra, danstjejen, kvinnan som överlevt cancer, yogamannen, fotografen, kapellmästaren, den äldre damen som varit gift med sin man i 45 år, polskan med det vackra språket, tjejen som försökte bli med barn via insemination och alla andra inspirerande människor. Vi festade tillsammans hela natten och sa inte hejdå förrän solen gick upp. En speciell kväll med en samling mycket värdefulla människor. Hoppas vi ses snart igen.

Så var de söndag och helgen lider mot sitt slut. Jag hade ställt klockan på ett (!), men vaknade tidigare och läste lite i min tidning medan E fortfarande sov. Sedan vaknade han och ville äta frukost fortast möjligast. Vi surfade runt på olika restauranger och caféer i närheten och bestämde oss för att testa brunchen på Backstugan i Solna. Regnet öste ner när vi promenerade dit och det kändes mysigt att sitta inomhus och njuta av vällagad mat medan våra kläder torkade. Hem igen och släpa ned en rejäl hög med kläder till tvättstugan, sova lite siesta, äta lite middag och nu sova lite till. Det kallar jag en fantastisk helg. Nästa helg är det midsommar, det ser jag fram emot!