summasummarum

Vilken härlig helg!

Efter ett rostigt december med tunga dagar i sinnet kom jag att uppskatta nyårshelgen alldeles extra mycket. Det är märkligt hur mycket ett avslut kan betyda, att få lägga ett år bakom sig och se fram emot det nya som är här och nu.

I torsdags gick jag från jobbet vid halvelvatiden. Tanken var att jag skulle åka hem och städa lägenheten och överraska E som var på genrep. En kollega skulle åt samma håll och tillsammans pulsade vi mot Sundbyberg genom snön. Just som han skulle svänga av åt sitt håll klev E ut ur tunnelbanestationen. Lite stressad över att inte hinna städa men glad över att få en dejt med E styrde vi stegen till det lilla krypin som The Blues Pub är. Glada människor, ett parti backgammon, skön musik och varsitt stort glas förgyllde kvällen innan vi gick hem till osorterade klädhögar, använt julklappspapper och disken som tornade upp sig på diskbänken likt den där omskrivna bönstjälken...

På fredagsmorgonen vaknade vi av att klockan ringde och vi begav oss till Systembolaget för inköp av åh så underbart bubbel och till Esplanaden för skaldjur på extrapris.

E kom plötsligt med en bekännelse.

"Det är en sak jag måste säga."

Jag blev rädd och tänkte att det måste vara något särskilt allvarligt om han tar upp det på det där viset och dessutom i så god tid innan tolvslaget.

"Ok?"

"Jag trivs inte när det är så stökigt hemma."

Kanske har vi lite olika toleransnivå kring detta, men i vårt hem är vi två som ska trivas och i fortsättningen tänker jag inte tillåta att mitt jobb är den ständiga ursäkten för att jag inte orkar, har tid eller lust

Dagen rullade på och E var förvånansvärt lugn med tanke på vad som väntade på kvällen... premiär av Romeo & Julia på Göta Lejon! Själv kände jag mig låg och konstig, så där som jag brukade göra förr, innan mina piller gjorde entré. En stund fantiserade jag om att stanna hemma och bara kolla in svt play eller läsa en bok. E gav sig av för att styra upp det sista på teatern och jag... bara satt på min stol och gjorde ingenting alls. Till sist var det så lite tid kvar att jag fick lägga alla högtflygande planer om lockigt hår, nagellack och premiärblommor till E på hyllan. En snabb dusch, strykning av klänningen direkt på diskbänken, nagellack över de redan håliga nätstrumporna, finväskan med blingblingspännet och ögonskugga ända ner på kinderna lyckades till sist lyfta min nyårsångest. En taxiresa senare stod jag i foajén och minglade med premiärlejon, kändisar och nyårsfina bussresesvenssons.

Sedan,

en alldeles underbar kväll.

Föreställningen var fantastisk.

Och recensionerna positiva!

Middag med familjen på Norrmalm,

hummer och havskräftor,

champagne och hovdessert,

dans på det trånga utrymmet intill tv'n,

promenad i ett snöigt Stockholm,

värme och kärlek.

Igår, lördag, stod det sova på schemat. Vi gick inte upp förrän klockan ett och efter frukosten sov jag lite till medan E satt vid datorn och surfade på pedaler och lådor till sina gitarrer. Kvällen tillbringade vi i biosalongen på Sveavägen, filmen Biutiful med Javier Bardem lockade oss. Vi skippade mer än gärna Kista, med ungdomar som kastar popcorn och pratar i mobiltelefon under filmen, för en salong med fem rader och extrasköna fåtöljer.

sveavägen 1 januari 2011

Idag, söndag, är det ännu en ledig dag och vi har hunnit med såväl disk som tvättstugan. E är på teatern och jag ska göra schema för den kommande perioden på jobbet.

Imorgon är det måndag,

det blir bra,

jag längtar lite till vardagen.