Omtagning.

Håll ihop, var en, var inte rädd, känn efter, lev i nuet, gräv där du står, prata om hur det känns, ring en vän, du kan prata om allt, det är bara du som vet hur det känns, säg som det är, våga hoppa, släpp sargen, du kan om du vill, följ ditt hjärta.

Puh.

Näe, hörni,

nu får det här året ta och börja.

Den 31 december 201 bestämde jag att 2011 ska bli ett hälsosamt år för kropp och själ. Det började skakigt, julångesten blandades med döende farfar och mellandagsrea.

Sedan, när jag äntligen börjat få lite styrning på livsstrukturen och kände att jag började landa, fick jag influensa och ett härligt litet ryggskott som strössel på glassen.

Present skulle inhandlas, hår skulle lockas och klänning skulle strykas. Pang bom panikångest.

Just som jag trodde att det aldrig skulle drabba mig igen så kom det. Fem minuter innan det var dags att gå till bussen som skulle ta mig till festen som skulle vara månadens roligaste party. Jag drog av mig strumpbyxorna och klänningen och knölade på mig fuljeans och jeansskjorta och tog en taxi för mina sista slantar. Sist in på festen skyllde jag på att jobbet dragit ut på tiden och sedan stod jag och hängde i köket med en sliskig alkoläsk i handen tills en kille undrade om "jag hade smått på gång". Jag orkade inte med någon konflikt men utvecklade naturligtvis tusen svar i den analys min hjärna drog igång nånstans under småtimmarna medan jag låg och stirrade i taket.

Hälsosamt år för kropp och själ.

Jag gör ett nytt försök.