Jag och mitt jäkla sockervadd till immunförsvar. Det började i onsdags med hosta och en begynnande ont-i-kroppen-känsla. Sedan, igår, påpekade kollegor runt om i varuhuset att jag såg allt annat än frisk ut. Det är jobbigt att erkänna, jag ville verkligen gå hem, men i dessa situationer ropar hela min kropp "stå ut, var inte så sjåpig". Det känns som om mina närmaste medarbetar tycker att jag är sjuk hela tiden och att jag är en svikare. Även när de säger, stackars dig, gå hem, så hör jag bara "måste du vara sjuk hela tiden?".
Ååååh, denna fröken-duktig-ångest jag släpar omkring på än idag... den gnager i mig. Jag har ju gått igenom det här ämnet med mig själv så många gånger nu att det börjar bli tjatigt. Och, jag mår ju bra. Eller kanske, jag har aldrig mått så bra någonsin som jag gör nu. Men det verkar vara ett livslångt pyssel att tänka rätt. Det är så lätt att halka under ytan när kroppen inte är med på noterna.
Idag är jag i alla fall hemma från jobbet, Febertermometern visade på 39° igår kväll och en bra bit över 38° imorse, så det var väl inte så mycket annat att göra än att ligga kvar i sängen.
Allra finaste E har köpt hem ett mindre apotek för att få mig frisk snabbt ...esberitox, enchinagard, nezeril, c-vitaminer och strepsils är kuren för dagen!
Bra att du stannade hemma. Ibland gör man ingen en tjänst att stanna kvar på jobbet och vara broder duktig. Man måste. Lyssna på kroppen och sina kollegor för man kan göra sig ner sjuk av att vara kvar på jobbet.
SvaraRaderaTycker att du inte ska ha några skulld känslor för att du är hemma från jobbet. Du har ju redan bevisat att du är den som alltid jobbar när det behövs. Dina övertimmar bevisar det.
Kram på dig och ligg kvar i sängen tills febern är borta.