Födelsedagshelg!

Det känns som om hela helgen varit ett enda långt födelsedagskalas! Frukost på Boullan, grattishälsningar på telefon och i brevlådan, drink i hotellbar, cider på Blues Bar, picknickutflykt till skogen, pannkakor till middag och sol hela helgen. Och, så fick jag en älskad konsertaffisch inramad i present!

godmorgon världen!

Vaknade och det var söndag. Solen lyste in genom gardinerna. Hud mot hud bland kuddar och täcken. Det är härligt att vara två när det är söndag.

tänker jag och låter bli att göra allt det där något i mitt inre säger att jag behöver göra för att betraktas som godkänd, värdefull, älskad, uppskattad, efterlängtad och tillräcklig.

Av vem?

Mig själv.

hälsningar från en härlig helg, del I

torsdag i januari

Ännu en skön och bra dag!

Jag gick upp tillräckligt tidigt för att kunna sitta ned i lugn och ro och äta frukost, och dessutom min just-nu-favorit-frukost: verum hälsofil, naturell med min egen blandning av axa dinkelmüsli med fikon, pumpafrö och linfrö, gula russin, sötmandel, äppelbitar, kanel och honung! Underbart gott, mättande och nyttigt!

Är det kanske solen? Eller är det att jag känner mig utvilad och stark? För, plötsligt hör jag fåglarna kvittra på morgonpromenaden till jobbet och jag tycker att livet börjar kännas lite ljusare. Eller så är det kanske yogan? Jag gillar verkligen att jag har börjat på yoga.

min dag

Min dag började med en underbar stund vid frukostbordet,

vi läste tidningar och pratade,

drack te, åt fil och müsli, ägg och knäckebröd.

Min vanliga promenad till jobbet var solig och det hördes fågelkvitter från träden. Skönt seg dag på jobbet. "Är det här ditt kall" frågade en kollega. "Nej" svarade jag.

Promenaden hem var kall och snöig, jag stannade till vid mataffären och köpte massor med frukt för att mota bort vintermörkret och gick sedan hem och åt buffelmozzarella och körsbärstomater och lät tankarna vandra till sommarvarma eftermiddagar på stranden...

Omtagning.

Håll ihop, var en, var inte rädd, känn efter, lev i nuet, gräv där du står, prata om hur det känns, ring en vän, du kan prata om allt, det är bara du som vet hur det känns, säg som det är, våga hoppa, släpp sargen, du kan om du vill, följ ditt hjärta.

Puh.

Näe, hörni,

nu får det här året ta och börja.

Den 31 december 201 bestämde jag att 2011 ska bli ett hälsosamt år för kropp och själ. Det började skakigt, julångesten blandades med döende farfar och mellandagsrea.

Sedan, när jag äntligen börjat få lite styrning på livsstrukturen och kände att jag började landa, fick jag influensa och ett härligt litet ryggskott som strössel på glassen.

Present skulle inhandlas, hår skulle lockas och klänning skulle strykas. Pang bom panikångest.

Just som jag trodde att det aldrig skulle drabba mig igen så kom det. Fem minuter innan det var dags att gå till bussen som skulle ta mig till festen som skulle vara månadens roligaste party. Jag drog av mig strumpbyxorna och klänningen och knölade på mig fuljeans och jeansskjorta och tog en taxi för mina sista slantar. Sist in på festen skyllde jag på att jobbet dragit ut på tiden och sedan stod jag och hängde i köket med en sliskig alkoläsk i handen tills en kille undrade om "jag hade smått på gång". Jag orkade inte med någon konflikt men utvecklade naturligtvis tusen svar i den analys min hjärna drog igång nånstans under småtimmarna medan jag låg och stirrade i taket.

Hälsosamt år för kropp och själ.

Jag gör ett nytt försök.

...

Yoggi, yoga, jodå.

Ikväll har jag varit på yoga.

Jag har varit ett med golvet, slappnat av så mycket att jag undrar om jag kanske sov och jag har sträckt ut tungan och sagt aaaaa högt så att det vibrerade i kroppen.

Det verkar vara min grej det där. Jag hör hemma där bland nässköljningsmockapärer och halvflummiga yogainstruktörer som bryter på danska och eller tyska.. Min yogalärare heter Jan. Det heter min pappa också och det är nog det enda de har gemensamt. Yoga-Jan är ansvarig för ett ekologiskt jordbruk när han inte undervisar. De två gånger jag har sett honom har han haft ett par byxor och en tröja i glad orange färg, håret i en stripig, blond tofs och varit barfota. And I have to admit I like a lot. Yoga-Jan lär mig och fjorton andra kvinnor att ligga och sitta, stå och gå på yogavis i två timmar och en kvart varje tisdag. Jag känner att jag kommer att vilja ha mer av detta. Funderar på om jag kanske ska anmäla mig på någon helggrej, en sån där där man åker iväg över helgen och renar sig till kropp och själ tillsammans med andra som vill upptäcka sig själva.

Linköping ToR

Hem från jobbet, gå på yoga, äta sushi, hem och packa,

ordna ordna ordna.

Iväg till stationen, hinna med bussen,

vänta på ankomst, tänka tusen tankar.

Kaffe i väntan på rätt tid, lunch i lugn och ro, begravning,

släkten släkten släkten.

Hem till farmor, är jag barn igen

eller har jag kommit hem som vuxen?

Bullens varmkorv och pappa som ser tärd ut,

livet livet livet.

Bowling med bröder, vi växer oss närmare, kebab och värme.

Hem till flickrummet, sova två i trång säng, viska i mörkret.

Frukost med mamma, E är en del av familjen och vi är ett.

Lunch i förebyggande syfte och iväg igen.

Bussen till Stockholm är bekväm, men ryggen är trasig.

En snabb indier och Romeo & Julia för tredje gången.

Underbar föreställning, igen och igen.

Sedan, hem.

Industrigatan, Linköping.

Stångån, Linköping

Bowling med bara ben.

På väg.

Borta bra, hemma underbart.

Välkommen våren.

Söndag already.

Vilken trevlig vecka det har varit.

Jobbet har känts inspirerande och jag har arbetat enligt schema, inte en endaste övertidstimme.

feber 38.5°

Trots febertoppar på nätterna efter förra och förrförra veckans influensa har jag känt mig starkare för varje dag. Den tunga perioden börjar så sakteliga lida mot sitt slut och snart är det barmark och premiär för converse och vårjacka. Jag och E pratar redan om nästa jul och vinter, vi känner båda att vi behöver sol och värme för att må bra under vintern. Så, kanske blir det jul- och nyårsfirande på andra breddgrader nästa gång, jag drömmer om Indonesien...

Veckan avslutades tillsammans med en kollega och två glas Strongbow på favvostället The Blues Bar. Skönt att bara hänga vid ett bord och skvallra lite och sedan gå hem och somna framför SVT play. Idag har jag och E varit på bio, Winter's Bone, en amerikansk thriller i ickehollywoodifierat format. Riktigt bra film med lysande skådespelarinsatser. Apropå lysande skådespelarinsatser så var jag i veckan och såg musikalen Romeo och Julia för andra gången. Det som jag på nyårsafton tyckte var underbart var mer än så denna gång. Måns Zelmerlöw, Lisette Pagler, Anton Lundqvist, Marianne Mörk, Loa Falkman och alla de andra gör denna musikal till en av de bästa jag någonsin sett. Se den!

Paus i foajén på Göta Lejon, Romeo & Julia.

jag klickade på OK

Inget mer Facebook.

Till tonerna av Mogwai raderade jag denna gång alla vänner, alla inlägg, tog bort alla 'taggar' från fotografier, gick ur alla grupper, slutade gilla alla sidor, sparade alla IRL-vänners mailadresser och klickade på radera konto.

Jag känner mig lättad.

Kanske mitt bästa beslut på länge.

Hallelujah!

Länge leve riktiga möten och telefonsamtal!

2011 here I come!

hemma-ångest

Jag och mitt jäkla sockervadd till immunförsvar. Det började i onsdags med hosta och en begynnande ont-i-kroppen-känsla. Sedan, igår, påpekade kollegor runt om i varuhuset att jag såg allt annat än frisk ut. Det är jobbigt att erkänna, jag ville verkligen gå hem, men i dessa situationer ropar hela min kropp "stå ut, var inte så sjåpig". Det känns som om mina närmaste medarbetar tycker att jag är sjuk hela tiden och att jag är en svikare. Även när de säger, stackars dig, gå hem, så hör jag bara "måste du vara sjuk hela tiden?".

Ååååh, denna fröken-duktig-ångest jag släpar omkring på än idag... den gnager i mig. Jag har ju gått igenom det här ämnet med mig själv så många gånger nu att det börjar bli tjatigt. Och, jag mår ju bra. Eller kanske, jag har aldrig mått så bra någonsin som jag gör nu. Men det verkar vara ett livslångt pyssel att tänka rätt. Det är så lätt att halka under ytan när kroppen inte är med på noterna.

Idag är jag i alla fall hemma från jobbet, Febertermometern visade på 39° igår kväll och en bra bit över 38° imorse, så det var väl inte så mycket annat att göra än att ligga kvar i sängen.

Allra finaste E har köpt hem ett mindre apotek för att få mig frisk snabbt ...esberitox, enchinagard, nezeril, c-vitaminer och strepsils är kuren för dagen!

idag

Någonting har jag gjort rätt ...för jag har belönats med världens finaste vän. I morse vaknade jag av en vänlig klapp ovanpå täcket där jag låg, insnurrad i drömmar och kuddar. Jag, som vanligtvis snoozar ungefär fyra till sju gånger varje morgon, klev genast upp och gick till köket. De levande ljusen på bordet, den tända ljusslingan kring fönstret, elden som sprakade i brasan på brasan.nu, de små tepåsarna som låg serverade intill favoritkopparna, filmjölken till mig, yoghurten till honom och tidningen inhämtad från trapphuset. Små fina gester som tillsammans utgör en underbar helhet. Kärlek. Glädje. Lycka. Tacksamhet.

summasummarum

Vilken härlig helg!

Efter ett rostigt december med tunga dagar i sinnet kom jag att uppskatta nyårshelgen alldeles extra mycket. Det är märkligt hur mycket ett avslut kan betyda, att få lägga ett år bakom sig och se fram emot det nya som är här och nu.

I torsdags gick jag från jobbet vid halvelvatiden. Tanken var att jag skulle åka hem och städa lägenheten och överraska E som var på genrep. En kollega skulle åt samma håll och tillsammans pulsade vi mot Sundbyberg genom snön. Just som han skulle svänga av åt sitt håll klev E ut ur tunnelbanestationen. Lite stressad över att inte hinna städa men glad över att få en dejt med E styrde vi stegen till det lilla krypin som The Blues Pub är. Glada människor, ett parti backgammon, skön musik och varsitt stort glas förgyllde kvällen innan vi gick hem till osorterade klädhögar, använt julklappspapper och disken som tornade upp sig på diskbänken likt den där omskrivna bönstjälken...

På fredagsmorgonen vaknade vi av att klockan ringde och vi begav oss till Systembolaget för inköp av åh så underbart bubbel och till Esplanaden för skaldjur på extrapris.

E kom plötsligt med en bekännelse.

"Det är en sak jag måste säga."

Jag blev rädd och tänkte att det måste vara något särskilt allvarligt om han tar upp det på det där viset och dessutom i så god tid innan tolvslaget.

"Ok?"

"Jag trivs inte när det är så stökigt hemma."

Kanske har vi lite olika toleransnivå kring detta, men i vårt hem är vi två som ska trivas och i fortsättningen tänker jag inte tillåta att mitt jobb är den ständiga ursäkten för att jag inte orkar, har tid eller lust

Dagen rullade på och E var förvånansvärt lugn med tanke på vad som väntade på kvällen... premiär av Romeo & Julia på Göta Lejon! Själv kände jag mig låg och konstig, så där som jag brukade göra förr, innan mina piller gjorde entré. En stund fantiserade jag om att stanna hemma och bara kolla in svt play eller läsa en bok. E gav sig av för att styra upp det sista på teatern och jag... bara satt på min stol och gjorde ingenting alls. Till sist var det så lite tid kvar att jag fick lägga alla högtflygande planer om lockigt hår, nagellack och premiärblommor till E på hyllan. En snabb dusch, strykning av klänningen direkt på diskbänken, nagellack över de redan håliga nätstrumporna, finväskan med blingblingspännet och ögonskugga ända ner på kinderna lyckades till sist lyfta min nyårsångest. En taxiresa senare stod jag i foajén och minglade med premiärlejon, kändisar och nyårsfina bussresesvenssons.

Sedan,

en alldeles underbar kväll.

Föreställningen var fantastisk.

Och recensionerna positiva!

Middag med familjen på Norrmalm,

hummer och havskräftor,

champagne och hovdessert,

dans på det trånga utrymmet intill tv'n,

promenad i ett snöigt Stockholm,

värme och kärlek.

Igår, lördag, stod det sova på schemat. Vi gick inte upp förrän klockan ett och efter frukosten sov jag lite till medan E satt vid datorn och surfade på pedaler och lådor till sina gitarrer. Kvällen tillbringade vi i biosalongen på Sveavägen, filmen Biutiful med Javier Bardem lockade oss. Vi skippade mer än gärna Kista, med ungdomar som kastar popcorn och pratar i mobiltelefon under filmen, för en salong med fem rader och extrasköna fåtöljer.

sveavägen 1 januari 2011

Idag, söndag, är det ännu en ledig dag och vi har hunnit med såväl disk som tvättstugan. E är på teatern och jag ska göra schema för den kommande perioden på jobbet.

Imorgon är det måndag,

det blir bra,

jag längtar lite till vardagen.

mitt december

julpromenad på NK

med lillasyster framför juligaste granen i stada

min nya favoritbutik; Mathilde

nyårsnatt i Sundbyberg

underbar avslutning på ett oerhört händelserikt år