Ledig tisdag.

Så många tankar som rusat runt i mitt huvud den senaste veckan. Jobb och relationer. Relationer på jobbet. Jobb som tar energi från ens relationer. Jobba med sina relationer. Mamma blir arg för att hon inte får tag i mig när jag jobbar. Pappa skickar mail om att jag gärna får ringa nån gång. En vän som jag låtit rinna ut i sanden skickar sms med efterlysningar. Svinalängorna på bio. En fruktansvärd film som fick mig helt ur balans. Fruktansvärt bra och fruktansvärt innehåll. Jag grät länge innan jag ens kunde ta mig ut ur biosalongen. Det började nästan alldeles i början, när den fulla pappan lyfte sitt barn i armarna och snurrade och snurrade och snurrade. Jag och E tog en taxi hem och tröstade mig med hämtpizza. Sedan kom beskedet om farfar. Han har inte långt kvar nu. Cancer som bara sprider sig mer och mer för varje minut. Skelettet, urinblåsan och lungorna. Det bara dagar kvar. Hade ett fint samtal med min farmor ikväll. Hon lovade att säga till farfar att han ska vänta med att dö tills jag fått säga hejdå. Sedan, när det oundvikliga har skett, ska vi leva i nuet och vara glada för de stunder vi fick tillsammans. Älskade farfar.