Hejdå och kom inte tillbaka.

Social fobi vart tog du vägen?

I lördags var jag med och arrangerade julfest för våra varuhus i Stockholm. Innan middagen stod jag glad på en balkong med två kollegor och hälsade alla 80 partysugna 80- och 90-talister välkomna. Igår fick jag uppdraget att i varuhuschefens frånvaro hålla i varuhusets första gemensamma personalmöte, vilket bestod i att jag drog en ganska torr powerpointpresentation inför 50 personer i hästskosittning. I förrgår träffade jag en av säljcheferna på Hemköp och hälsade på eget och uppriktigt initiativ glatt utan vare sig ångest eller knallrött ansikte.

Ingenstans anande jag dig, mitt inre monster, som lurpassat i alla folksamlingar under åren. Dit du gått kan du gärna stanna, mitt liv har fått en helt ny dimension utan dig, tyvärr inser jag att det också är på grund av dig. Men, härifrån och framåt kommer jag aldrig mer att leta efter dig eller ens undra om du tänker dyka upp oinbjuden.