"jäktad"

Det är mycket nu. Jobbet är en enda energisugande maskin och jag försöker hålla näsan ovanför vattenytan. Efter varuhusmötet igår blev jag så låg att jag började gråta. Min chef peppade mig och snart var jag ute på golvet och försökte peka med hela armen igen. Senare på dagen kom ett arg och irriterat mail från en annan chef och jag kände hur min frustration växte sig till oanade höjder. Jag svarade på det som hon skrivit och skickade tillbaka till alla inklusive företagets vd. Sedan åkte jag hem och försökte sova utan att ha ätit middag. Som flera nätter denna vecka vaknade jag vid fyratiden och kunde inte somna om. Vid åtta vaknade jag igen, strax innan klockan ringde, och var dödshungrig. Sedan ringde hon som mailat allt det arga. Och sa att hon tyckte att det var ett konstruktivt och bra svar jag skrivit. Att jag pekade på sånt vi kan förbättra och menade att vår kommunikation leder till bra saker. Sedan fick jag ett sms från en kollega på avdelningen, "skitbra mail du skickade till xx btw". Nu känns det bra. Min prestationsångest lägger sig och jag kan fortsätta att springa fort, alldeles för fort mot det odefinierade målet som alltid flyttas fram en bit när jag börjar närma mig.