Antingen är man för fattig eller för tjock eller för korkad eller för smal eller för ointresserad eller för ointressant eller för egoistisk eller för nyfiken eller för snäll eller för vad som helst.
Jag är rädd för vad som händer i min själ när det blir vinter och mörkt. Förra vintern känns alldeles för nära och jag har svårt att greppa att det redan är på väg in i nästa mörka period. Jag fixar det, men ångesten ligger där och lurar. Panikattackerna är färre numera, men inte helt besegrade. Jag mår på sätt och vis bättre än jag någonsin gjort. Konstigt, jag minns så väl att jag sa till en vän för ett par år sedan att jag aldrig hade mått så bra som jag gjorde då, och det hade jag nog inte. Men nu, nu har jag hittat en ny dimension att leva i, en tillvaro som bygger på ett medvetet handlande och närvaro i sitt eget liv.
Men, för att ha något att se fram emot och för att fira allt som är bra här i livet, har vi bokat en resa, jag och E. I vinter åker vi till Asien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar