Sundbyberg - Örebro

Klockan, eller ja,alltså min iPhone, vibrerade igång dagen alldeles för tidigt igår. 04:20. Vad är det för tid att gå upp? Möte i Örebro. Hade gärna åkt kvällen innan, tagit in på hotell och ätit hotellfrukost oförskämt länge innan mötet började. Istället träffade jag min nya kollega och tillbringade två timmar med att lära känna henne över en brödbit som aldrig ville sluta växa i min mun men som enkelt sköljdes ned med oerhörda mängder kaffe latte. Hon pratade lite för högt och jag tyckte att det var pinsamt. Alltid när jag tycker att nåt är pinsamt  försöker jag tänka att det ju nödvändigtvis inte är jag som orsakat situationen, att det inte är jag som är pinsam och om vi hade bott i ett annat land hade alla pratat högt och ljudligt och folk hade lagt sig i vårt samtal och jag hade kunnat dela med mig av min macka till en hungrig medresenär. Nu kom det bara högt prat från våra platser, alla andra i vagnen verkade vara trötta pendlare som försökte sova eller förbereda sig för dagens arbete. På hemvägen sa hon att hon nog tänkte sova en stund. Det gjorde hon naturligtvis inte. Hon satt framför mig och pratade om allt mellan arbetsutmaningar och semesterplaner medan jag försökte fylla i min reseräkning med alla kvitton jag samlat på mig under året (jodå, jag hade med mig dem i en plastmapp tillsammans med vita A4-papper att fästa dem på med hjälp av medhavd tejp och med för ändamålet särskilt utvald penna.) Till sist slappnade jag av lite och struntade i att det var jobbigt och pratade på jag med. Jag klev av i Sundbyberg och hjälpte en man att hitta till bussen, promenerade hem i regnet och analyserade dagen.