I januari i år gick jag för första gången till en yogastudio och lärde mig att slappna av med hjälpa av andning. Nu längtar jag efter nästa kurs och bläddrar lite i min yogabok så länge.

För inte så länge sedan, kanske två år sedan, gick jag för första gången till en naprapat med min onda rygg och fick verktyg att bemästra mina trasiga diskar i ryggen.

I våras, samma dag som körsbärsträden blommade som vackrast i Kungsträdgården, gick jag till tandläkaren för första gången på många år och fick mina tänder putsade av en snäll och förstående kvinna.

När jag var i Thailand förra året provade jag för första gången på oljemassage. När solen gick ner låg jag E sida vid sida under bar himmel och lyssnade på vågorna som kluckade mot den finkorniga sanden.

Tänk att jag inte vågat dessa saker förut, och vad mycket härligare mitt liv har blivit utan alla elaka tankar om mig själv.

Tisdag tänkte jag skriva att det är idag, men det är visst torsdag.

I måndags gick jag tillbaka till min ordinarie tjänst, den som avdelningschef för en stooor klädavdelning i ett stooort varuhus som säljer sportgrejer. Det var skönt. Om det inte vore för att jag är så jäkelens trött. Jag höll ut i tre veckor och jobbade så mycket att jag skrattade åt mig själv på vägen hem på kvällarna. Nu ska jag in i det vanliga, det jag kan mest av allt, igen och det känns som en utmaning likvärdig med att springa ett maraton helt otränad. Jag är så trött. Så, jag tänker att jag får vara trött nu ett par dagar, ledig över helgen och sedan ta nya tag nästa vecka. Men, det har varit värt det. Varje investerad sekund denna sommar har varit värt besväret. Jag har utvecklats och lärt känna mina styrkor och svagheter, fått driva hela varuhuset under varuhuschefens semester och levererat riktigt bra resultat. Förutom mina egna insikter har jag fått beröm. Av kollegor, min chef och företagsledningen. Det gör att sommaren får guldkant trots brist på grillfester, nattbad och strandliv. Jag är stolt över min insats. Bra, Alexandra.

Än finns det det lite sommar kvar.

Vilken jävla dag.

En dag jag minns. För att den var fin.

Ett gatuhörn i Rom.

Amen, gud vilken bra grej!

Jag gjorde som en annan bloggerska skrev och smorde in hela fejset med honung. Som en ansiktsmask. Inte vet jag, kanske måste man hänga på salong några gånger om året för att motverka rynkor och för tidigt åldrande, men det här var helt underbart skönt. Och huden i ansiktet blev så mjuk och smidig och fin och jag vet inte vad.

Har legat i sängen och kollat på film ikväll, ätit en halv halloumi, några spenatblad och en tomat, underbart skönt att få lite ensamtid och bara slappa. Nu ska jag dricka kanelte och ringa till min älskling som rest till London.

What a beautiful day.

Igår.

Igår drack vi vin med Sprite och isbitar på balkongen,

köpte libanesisk mat och hade picknick på berget,

pratade tills det var mörkt,

kramades hejdå och sa fina grejer,

jag och några tjejer.

Nyinflyttade grannar.

De som flyttade ut höll på att slå ihjäl varandra och jag var glad för att de äntligen tog sitt förnuft till fånga och gjorde slut. Lyhörda lägenheter gör att man får ta del av varandras liv både när det är fest och vardag. I helgen var det en annan granne som hade inflyttningsfest med texmextema och det kändes som att jag var en del av festen eftersom deras musik var högre än min. Det gjorde inget, det var så trevligt med 5-kamp, rosévin, sombreros och pinatas. De nyinflyttade grannarna börjar denna soliga onsdag i juli med tårar och hårda ord. Jag kan inte göra så mycket mer än att gå in i duschen och hoppas att de bråkat klart när jag kommer ut igen.

Mitt i livet!

Sommaren började på Mallis i maj.

Oj. Vilken sommar. Otroligt mycket jobb och lika mycket glädje. Stressen är en farlig fiende men jag tror att om jag öser på med att träffa vänner och verkligen vara i nuet när jag väl är ledig, så kommer jag att överleva den här perioden. Jag vikarierar som varuhuschef och som säljchef och utbildar en avdelningschefspraktikant och driver en avdelning stor som en Stadiumbutik. Sådärja, så var det sagt, jag jobbar arslet av mig denna sommar. Men, det går bra. Det går så bra att jag inte fattar hur det kan gå så bra. Kanske har allt fallit på plats samtidigt och kanske är det så att jag till sist har lärt mig att delegera. Det går inte att vara bäst själv, man blir bäst genom att inspirera och motivera andra att vilja vara bäst. Då, kan man tillsammans skörda frukter från en betydligt större fruktträdgård än den man klarar av driva på egen hand.

Midsommar på landet, en av de härligaste tiderna på året.

Sillunchen på midsommar är bättre än julbord i min värld.

Foo Fighters på Stadion. Imponerande band, underbar stämning.

Ett glas rosé på väns motorbåt en kväll i juli.

Loppis är livet.

Kärlek på Västerbron, sommarutflykt på cykel.

Äta på balkongen ger semesterkänsla.

Vi tar med oss tidningen och läser den över en kaffe på Boullan.

Och kanske en kaka.

Dejt i Gamla Stan. Drink på Le Rouge och middag på franska Pastis.

Sommarens största smakupplevelse.

Oh my god...

...vilken fantastisk dag!
Vi avslutar den med att gå på reaggeklubb i Slakthusområdet.
Nu: taxi till hamburgare i Solna.

Svar från en vis kvinna:

Ett stycke kultur...

...fick jag vid mitt besök på Fotografiska igår. Mitt favoritmuseum alla dagar i veckan. Robert Mapplethorps bilder vet jag inte vad jag ska tycka om. Fantastiska och noggranna kompositioner och vackra objekt, men bilderna är bara bilder för mig, det händer inget inuti mig, jag bara tittar och betraktar utan att känna något. Patti Smith-bilderna kanske då? Njaaae, lite, det är iallafall helt klart dem jag gillar bäst. Köpte en jag-har-sett-den-här-utställningen-plansch med ett intressant foto av Jakob Felländer, hans bilder gillade jag starkt, återkommer till dem igen.

Semesterkänsla en vanligt ledig helg.

Det har varit en sån där dag som man gärna vill ha när man har semester. Klockan ringer inte men man vaknar utvilad i god tid för att hinna äta frukost innan det är dags att äta lunch. Efter fjällfil och müsli på balkongen klev vi ut från lägenheten och strosade armkrok genom Sundbyberg. Iskaffe utan socker eller andra artificiella tillsatser på uteserveringen vid Esplanaden, lång konversation om vad som är intelligens egentligen, kortare konversation om varför man säger förlåt i tid och otid? Jag råkade snudda vid en okänd mans arm där på serveringen och sa automatiskt förlåt. Med kaffesuget stillat gick vi till stans bästa loppis och fyndade ett fint hockeyspel från 70-talet och fina filmisar på vackra och berömda kvinnor. Trött i benen satte sig E vid ett bord på gatan vid den japanska restaurangen medan jag gick vidare till Myrorna. Där hittade jag utöver ett par kinesiska skålar en riktig raritet:

Denna skiva finns förvisso att köpa billigt på diverse musiksajter, men jag fick sån feeling när jag stod där och bläddrade i lp-backarna att jag tyckte att det var värt 20 kronor för ett tummat original från 1975. Synd bara att jag fortfarande inte har någon skivspelare.

Hemma nu och tänkte gå på bio ikväll, ensam och glad, jag gillar verkligen att gå på bio själv, en känsla jag har kvar sedan min tid som barnflicka på 1900-talet.