Vid närmare eftertanke så var det kanske inte den bästa av idéer jag kläckt. Jag, E, mamma, mammas nya man och mammas och mammas nya mans dotter, min halvsyster, i en stuga långt ifrån civilisationen. Jag tänkte att det skulle bli så mysigt. Men hur mysigt är det att vid 33 år fyllda ofrivilligt förvandlas till omyndig femtonåring igen? När kylen ska stängas av inför avresan ropar mamma förbi mig, som står en meter längre bort och som för i helvete stängt av oändligt många kylar i mina dar, efter sin man som förvirrat lufsar runt bland alla halvstängda väskor "hallååå, hjälp mig hur gööör man?" Är det mysigt? Va?
Men, visst var det mysigt. Också.
Påskmiddagar, sällskapsspel, härliga dagar i backen, träningsvärk, +15° och sol från en alldeles blå himmel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar