Kan man vara klantigare?
Oavsett så är jag så uppgiven att jag inte vet om jag gråter av smärta eller besvikelse.
Två brutna fingrar, söndertrasade byxor och rejäla skrubbsår på knäna.
Vi har premiär av ett nytt varuhus inatt och jag är inbjuden att närvara ... en kvart innan öppning ramlar jag. Ramlar som jag aldrig ramlat förut. Fingrarna stod definitivt åt fel håll och jag försökte räta ut dem medan jag kryssade mig genom havet av uppspelta medarbetare som inväntade den magiska stund då varuhuset skulle slå upp dörrarna. Glädjeskrik och klappande händer utgjorde bakgrunden när jag ringde en taxi för att snabbast möjligt ta mig till närmaste sjukhus. Och, här är jag nu, hög på Citadon, i väntan på röntgen och en läkare som förhoppningsvis snart har tid att plåstra om mig.
Skickat från min iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar