Vi ses på aw:n.
Det var vad jag sa när jag gick ifrån jobbet. Glad i hågen över att vara ledig cyklade jag hem och såg framför mig hur jag duschade och piffade mig så där söt och kvinnlig som jag aldrig känner mig när jag står på det heltäckningsmattade jobbgolvet och delegerar med hela armen. Jag kom hem och gick ut för att gå till bussen. Och gick hem. För att ligga i sängen med en stor kopp te och en bra film på datorn. Jag kom hem. Slängde mig på sängen för att skicka ett sms. Och vaknade 04:16. Jag är nog ganska trött. Lite tröttare än jag själv vill erkänna.
Jag vill aldrig erkänna någonting. Om mig själv. Jag tror att om jag håller allt för mig själv så belastar jag världen lite mindre. Tant Terry har förklarat att det inte är så. Så nu försöker jag prata med mina närmaste, allra käraste om hur jag egentligen känner där allra längst inne. Och det känns skönt. Lite som att slänga gamla, fula kläder som legat oanvända alldeles för länge i garderoben.
Sen väljer jag glädje. Och tänker att det är mina tankar och känslor som styr vad jag ser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar