Terry som i Terapeut.

Jag har fått skaffat en egen tant Terry. Min kompis F brukade gå till en dam för att prata om livet en gång veckan. Att kalla damen för tant Terry avdramatiserade hela grejen med att behöva gå i terapi. Min alldeles egna dam är som sänd från ovan. Jag sätter mig i en av stolarna som står placerade mitt emot varandra och pillar med lockarna i det grå fårskinnet som gör att man inte blir svettig i rumpan. Sedan börjar vi prata. Det är helt fantastiskt hur hennes frågor får mig att resonera kring mig själv. Hon hjälper mig att få perspektiv och ger mig möjligheten att vara här och nu istället för att ständigt kastas tillbaka till den värdelösa, ointelligenta och hopplösa Alexandra jag trott att jag varit. Här och nu är jag stark. Idag. Jag tänker mycket på Byron Katie. Är det sant? frågar hon sina tankar. Jag måste bara lära mig att komma ihåg att tänka på tankarna, det är så lätt att man jag tänker tråkigheter om sig mig själv bara för att det är så hjärnan under många år har övat sig på att jobba.