Hjärnskakning.

Äntligen har han kommit hem. Jag som gillar att vara själv kände mig ensam när det gjorde ont. Det var ok så länge jag hörde sjuksköterskorna skvallra på andra sidan draperiet. De lät mig sova i flera timmar under den blå filten. Sedan, när jag fått besked om att mitt huvud var helt och bara rejält omskakat, fick jag åka hem och fortsätta sova.
Imorse vaknade vi bredvid varandra. Vi drack te och åt krispigt surdegsbröd med olivolja, skinka, tomat och avokado. Solen skiner därute och jag ska gå till jobbet. E gick till sina gitarrer. Vi ses ikväll igen. Härliga liv.