Det är inte bara att gå ner på knä...

Tänker på den pågående debatten kring Maria Svelands bok om den lyckliga skilsmässan och läser Alexandra Pascalidous krönika om det motsatta, den olyckliga skilsmässan.

 "Jag vågade aldrig gifta mig för att jag inte vågade skilja mig."


Hennes ord stannar kvar i mig,  jag vet det redan. Orden gäller mig också. En endaste liten rad som ger mig en sån käftsmäll. Jag måste stå upp för mig själv bättre.