Söndag

Telefonplan, Hägerstensåsen, förort, grusplaner med fotbollspelande ungdomar, perronger med lättklädda flickor och påklädda pensionärer, skinnjackor i Västertorp, höghus i Fruängen. Där går jag av. Styr mina steg mot den lilla, inte så kyrklika, kyrkan i den skruttiga betongförorten. Därinne pågår söndagsgudstjänsten för fullt och jag slår mig ned längst bak bland hostande barn och några av områdets andra klassens medborgare; parkbänksmännen. E vispar på ett trumset och hans syster sjunger tillsammans med konfirmanderna som snart ska frälsas ifrån ondo. En liten pojke i närheten av mig frågar sin mamma om det verkligen är blod i bägaren och om man får ta en kaka till när de tagit emot nattvarden. Nej, säger mamman och förklarar sedan att vinet och brödet är symboler och inte Guds kött och blod på riktigt.
Efter högmässan dricker vi kaffe i solen, förutom en och annan kamphund som behöver rastas och några vinterbleka tanter är det är folktomt mellan höghusen. Vi tror att bostadsmarknaden inte är lika het i Fruängen som i Liljeholmen eller Midsommarkransen där systern gärna vill bo.
En kort färd med pendeln så är vi hemma i Sumpan igen, jag och E. Vi hämtar en filt och går till vår hemliga plätt vid kyrkan, nära vårt hus. Här ligger vi nu. Det enda som hörs är flaxande duvor, söndagsbilister nere på Tulegatan, barn som leker och E:s andetag när han slumrar i solen.
Sen eftermiddag nu. Himlen är underbart blå, solen är varm och jag är lycklig. Lyckligare och mer harmonisk än jag känt mig på länge. Blommorna sträcker sig så stolt upp ur gräset, träden och buskarna är så gröna att jag vill stanna tiden; det var ju alldeles nyss det var så vitt och kallt. Nakna fötter mot mjukt gräs. En skata spatserar nära filten, med ena ögat tittar hon på mig medan hon pickar i jorden, fjädrarna blänker.
Snart ska vi gå på bio. In i mörkret, in i fantasins värld. Men först, här och nu.

Skickat från min iPhone