I fredags kväll när jag var på väg till en middag hos en god vän ringde min telefon. Jag ogillar att svara när det är trångt och mycket folk alldeles intill, (inte på jobbet konstigt nog) så jag lät bli eftersom det dessutom var ett dolt nummer. Trots att jag hade hörlurar hördes ringsignalen till mina okända medresenärer varav två var söta, mycket unga killar i övre tonåren. När det ringde och jag avvisade samtalet hörde jag en av dem säga " nej, varför gjorde hon så där, jag ville ju höra!". Jag rodnade naturligtvis och tittade ner i min handväska. Det ringde igen. Jag avvisade och rodnade ännu mer. "Åh, det är den där låten" fortsatte en av de unga männen och skrattade och sjöng vidare på min ringsignal. Rodnaden tog ny fart och jag var halvvägs ner i handväskan när jag plötsligt överraskade mig själv med att svara när det ringde igen. Det var från jobbet. Det rödaste av rött försvann lika fort som det kommit och plötsligt var jag professionell och lyhörd, bestämd och lösningsorienterad.
Life is a like a box of chocolate.
Skickat från min iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar