1 december 2007.

Några fullisar ute på torget leker med julgranen. En av dem flipprar med belysningen och den blinkar som värsta discobollen. Lite roligt faktiskt. Har just kommit hem efter en alldeles härlig och skön kväll med låtsasmoster Frida. Jag fick glas efter glas med vin och kände hur jag blev allt rödare om kinderna i takt med att alkoholen letade sig ut i min kropp. Hon fick ett par pyttesmå paket, försenade födelsedagspresenter, från några favvo-ställen i USA. Och choklad. Som jag bad att få smaka. My God vilken choklad. Den fick världen att stanna upp en liten stund och det var bara jag och chokladen för ett kort ögonblick.

Lily O´Brians. Så god att man blir förvånad.

Vi tittade på Idol och pratade om våra grejor. Fnittrade skönt tjejigt, åt popcorn och sa det befriande k-ordet hur många gånger vi ville.

Vid midnatt var det dags att bege mig tillbaka till Hornsgatan och jag beställde en taxi. De senaste gångerna jag har åkt taxi har chaufförerna varit intressanta individer som tagit upp samtalskort jag sällan stöter på i andra situationer. Kvällens resa var inget undantag. Herrn vid ratten berättade att han nu, vid 51 år fyllda, kört taxi i 27 år. Efter att ha rest oerhört mycket i sitt liv kände han sig redo för att göra "den inre resan". Han rekommenderade ett par böcker varav "The Power Of Now", skriven av Eckhart Tolle, var en. Jag satt i baksätet och lyssnade på vad han sa och åt ett par clementiner. Innan han släppte av mig skrev han ner titeln på baksidan av taxikvittot.

Jag klev ur taxin och gick fram till porten och slog koden. Ingenting hände. Jag har ju, sedan jag låste mig ute för ett par veckor sedan, inte någon nyckel till ytterdörren. Ingen nyckel och mörkt hos så gott som alla grannar. Jag vågade vare sig kasta stenar eller ringa på porttelefonen. Där stod jag och tittade fånigt på huset jag bor i. Utelåst igen. Till vänster om Kaffebaren ligger en lokal som nyligen fått nya hyresgäster. Polar Music Studio. Jag knackade på där och blev insläppt av en äldre man. Jag berättade hur det låg till och fick följa efter honom in i vad jag trodde var en ganska liten lokal. Jag hade fel. Där innanför fanns de mest fantastiska saker, typ, instrument. En studio på varje kortsida av ett stort rum, eller räknas allt som studio? jag har noll koll... och galet många sexiga gitarrer. Guld- och platinaskivor i ramar som visade diverse artisters fantastiska försäljningssiffror. Jag fick en guidad tur på vår väg mot en dörr som mannen trodde skulle leda till mitt trapphus. Vi pratade en stund och sade sedan vi ses. Nu sitter jag här. Och är lättad. Tänk om jag hade behövt stå därute på torget hela natten.

Förutom att fota i den afrikanska hårsalongen på Krukmakargatan drömmer jag om att fota i en musikstudio.
Well, vi sa ju vi ses.

Note to self: köp boken taxichauffören rekommenderade.